Kort om mina senaste år.



fredag 29 oktober 2010

Inga nyheter – måste vara goda nyheter

En härlig vårdag vid Varberg Kurortshotell
Just nu känns min vandringsled långt, långt bort. Min kropp orkar inte
så mycket just nu. Men jag hoppas ändå att det inte skall bli så tufft
att börja träna när jag väl kommer dit. Min hjärna vill bara komma
igång igen. Just nu kan jag knappt gå ut med Selma mer än fem minuter
i taget, sen sticker det i fingrar och hals. Elektriska stickningar
som känns väldigt obehagligt även om jag vet att det inte är så
farligt. Men detta gör klart att jag tappar konditionen ännu mer
eftersom jag inte kan gå de vanliga timmeslånga promenaderna varje
dag.

Sist jag hörde från min kära dotter var vid halv två idag. Jag fick
ett sms att Emelie hade gett henne fel telefon nummer och hon visste
inte var hon bodde. Rättare sagt hon hittade inte hem till Emelie. Hon
undrade vilket riktmärke hon skulle ha för att hitta hem. Sedan dess
har jag inte hört från någon av dem. Antar att de just nu är ute och
har jätte kul medans jag oroar mig för att Erika fortfarande irrar
runt i Barcelonas ”lilla centrum” mellan alla shopping stråk. Måste
bara förmoda att jag fått veta det och kan lugnt kan gå och sova. Men
mamma som jag är vill man ju ha full kontroll och VETA att allt är
bra.

p.s. Erika har lånat Emelies ena mobil (hon har två) men trots detta
kommer inte många sms fram till mig på den mobilen heller…

TACK för att det finns mobiltelefoner!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar