Kort om mina senaste år.



söndag 17 oktober 2010

Lyckan!

Lycka är att  gå på bio med sin 18-åriga dotter och känna att vi båda två kan tycka att en film är bra. Det var ren lycka att få se filmen; Lyckan, Kärleken och meningen med livet med henne. Filmen är så fint gjord och en av Julia Roberts bästa skådespelarinsatser om jag får säga vad jag tycker.  Man har klarat att hålla sig bra till boken utan för mycket skillnader. Det är nästan så man själv skulle velat göra Elizabeth Gilberts resa när man ser allt vackert på filmduken. Men mitt mål är ändå något annat som jag tror kan vara lika självförverkligande; att vandra pilgrimsleden Santiago de  Compostela. Utgångsplatsen för leden är St. Jean de Pied de Port i Frankrike sedan vandrar man över Pyrenéerna och in i Spanien för att så småningom avsluta  i Santiago de Compostela även om en del fortsätter några mil till ut till kusten. Själva leden är 80 mil lång och man vandrar i genomsnitt två mil om dagen. Det tar så klart sin tid men det är under denna tid meningen att man skall hitta sitt eget rätta jag. Bara tanken på alla naturupplevelser är helt hisnande för mig. Jag längtar så till det blir verklighet, men först måste jag orka och det innebär cellgiftskurer, operationer och några cellgiftskurer igen sen kan jag börja träna för att så småningom orka med den. Tyvärr kommer jag inte få sällskap av min dotter Erika, hon hatar att gå. Har alltid varit paniskt förskräckt över allt som heter gå. Hon kan däremot cykla hur mycket som helst det är inga problem. Redan som mycket liten uppdagades detta lilla problem, som det faktiskt kunde bli för oss emmellanåt. Jag jobbade en kortare period som kommunal dagmamma och passade ett antal barn både mycket små och i förskolåldern. Vi var med andra ord tvugna att gå mycket till bl a skola och park som för att träffa andra småbarnsgrupper. Hade vi ingen ledig plats till Erika i barnvagnen kunde hon gå skrikandes hela vägen från start till mål - vi var helt slut i öronen när vi kom fram. Men det fanns inget att göra, hon fick gå skrikandes. Idag skriker hon inte på samma sätt när vi skall gå, men det är inte långt ifrån att det påminner om vartannat.

TACK för en mycket trevlig biokväll!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar