Bra besked!

Så, hemma igen. Hela dagen gått utan att jag hunnit skriva att allt ser lika bra ut. Ingen metastas har visat sig och jag har hämtat mig bra. Nu är det bara att köra på med cellgifter i tre månader. Ser det lika bra ut då som nu kan jag operera bort huvudtumören. Professorn tycker detta skall göras i början på juli men som alla vi svenskar vet står Sverige fortfarande helt stilla under denna månad så min svenska läkare tycker början på september. Nu kan ju detta tyckas vara sak samma men det är ju så att det aldrig finn någon garanti för att metastaser växer under cellgiftsbehandlingar. Det är klart jag vill ha en operation så snart det bara går. Dessutom går bara tiden och tid vet vi att det är det minsta vi kanske har kvar. Utan att ta ut något i förtid. Det känns bra.

Sju metastaser är borttagna från levern. Det fanns en del "grejsemojs" kvar. Det sista var alltså inga metastaser. Från början fick jag höra att jag hade över tio i levern. Sju hemskheter fanns i min stackars lever. Enligt röntgenbilderna, som egentligen i detta läge inte säger så mycket om leverns tillstånd, visar sig ha lite allmänna defekter just nu. Om tre månader skall detta vara bra. Vilka fantastiska kroppar vi har. Tänk att man bara kan ta bort en del så och så växer den ut och på ett år är (om allt går bra) allt ok igen. Otroligt!

På måndag börjar jag behandlingen som jag sedan skall ha fram till nästa operation. Inget jag ser fram mot men ett måste och något jag bara skall förbi. Samtidigt som det är skönt att det är sommar. Allt känns lättare under den varma årstiden, för mig. Första cellgiftsbehandlingen jag fick var för ganska exakt två år sedan i april. Känns märkligt att två år bara försvunnit under behandlingar, operationer, väntan sorg och glädje. För tvår sedan började jag vänta på operation första gången. Man sa jag skulle vänta så man fick bestämma om jag skulle få strålbehanling innan operation av ändtarmen. Sen skulle allt vara ur världen och jag skulle vara frisk. Efter två år väntar jag fortfarande på detta beslut. Detta året hoppas jag att löftet för två år sedan skall infrias.

Utav de fyra rapporter jag behövde ha med mig hem från Paris, fick jag med mig tre. Detta var mer än jag hade trott och det var bra. Den sista hoppas jag skall ordna sig i alla fall med hjälp av de tre andra. Det får måndagen utvisa. På måndag ja, det händer mera då. Man skall ha konferens här i Malmö om mig. Läkare skall träffas och titta på mina röntgen bilder och journal från Paris operationen. Sen skall beslut tas om och när man kan ta bort min huvudtumör. Som sagt, det är bara en evig väntan. Men det ser mycket ljust ut när man pratar med min läkare så det måste jag tro på. Kanske blir det tom så att om det (inget man ska tänka på egentligen) skulle dyka upp en liten metastas i levern kan man ta bort den här i Malmö/Lund. Detta var mer än jag bara kunde drömma om att det skulle kunna bli tal om. Det är detta som gör att jag är så glad för min läkare. Hon försöker verkligen göra allt för mig. Sedan har hon ramar att hålla sig inom och utsvävningar är det inte tal om. Men jag är nöjd med allt hon gjort för mig hittills och det finns ingen anledning att tro att detta skulle ändras.

TACK för min fina återhämtning!