Paris imorgon

Tänk vilket underbart liv man kan leva när man är frisk. Största felet är nog att när vi är friska tänker vi inte på hur bra vi har det. Jobb, familj, ja, hela vanliga livet bara rullar på. Tankeställaren kommer först när något inträffar och vi börjar tänka tillbaka i tiden. Något jag verkligen inte trodde skulle kunna hända var att när man är sjuk måste man slåss för sitt liv i alla möjliga och tänkbara situationer. Uttrycket "Man ska vara bra frisk för att vara sjuk" är inte så fel. Mina tankar nu är mycket på cellgift och rädsla för att inte inte få det i tid. Lustigt hur ett "vanligt liv" kan förändras till ett liv fullt av rädlsa. Rädsla några dagar innan man ska få behandlig. Tankar kring hur man kommer må, hur allt smakar pyton, hur allt luktar illa, hur magen vänder sig och illamåendet överväldigar en. Men samtidigt vågar man inte var utan dessa vedervärdiga behandlingar. När man inte får dem är man rädd att cancern i kroppen skall växa och metastaser vandra vidare i kroppen och angripa ett annat organ. Rädlsa för att man aldrig kommer bli frisk, rädlsa för att inte räcka till. Allt kretsar numera runt rädlsa för att något skall gå fel. Hur jag än vill slå bort alla negativa tankar, vilket jag ändå tycker jag klara hyfsat bra, kommer de smygande när man minst anar dem.

Imorgon reser jag till Paris och får besked om en av mina rädslor just nu. Håll tummarna för att alla metastaser i levern är borta och ingen liten, liten metastas har vuxit till sig.