Det går framåt...

Sjukhusrummet

Utsikt från mitt rum

Första kvällen på hotellet. Ser kanske inte så "frisk" ut. Men överlycklig att träffa mina barn och slippa sjukhuset.

Efterrätt på hotellet. Supergod chokladmousse!

Tråkigt!!!! Tur mobilen uppfunnits för våra barn/ungdommar. (Marcus)

Vad jag längtade efter att få se dem, mina underbara barn (Emelie)

(Erika)

Så här fina rosor fick jag av Erika när jag kom till Malmö.

Min favoritfärg!

Jag orkar pyttelite mer för varje dag som går. Har både igår och idag varit ute och gått själv små rundor och det känns bra att kunna göra. Jag älskar att röra på mig och vill gärna komma igång med lite längre promenader, vilket garanterar kommer snart.

Var och la om dräneringssåret igår och nu ser det så pass bra ut att det räcker med varannan dag. Sprutorna har jag bara sju dagar kvar på så allt är bara positivt. Vecka tolv skall jag träffa min svenska läkare, veckan därpå åker jag till Paris för återbesök hos professorn. Min svenska läkare har redan börjat undersöka möjligheterna att ta bort huvudtumören i ändtarmen. Räknar jag rätt kommer det bli i början/mitten av juni, men jag hoppas jag får fel för Erika tar studenten den 10 juni och då vill jag vare med på "hennes dag".

Är fortfarande enormt trött men det är säkert normalt. Jag kan sova fram till elva på dagarna. I och för sig är det kanske ok för jag lägger mig vid elva-tolv tiden på kvällen. Antagligen fullt normalt.

TACK för bra återhämtning!