Jaha, så ringer de halv sex

Jag är urförbannad. Idag sa en ny sköterska att det var inte alls för att kaliumvärdet var för lågt. Det var acceptabelt nu. Det var de vita blodkrpparna som var för låga. Jaha, varför visste jag inte detta förrän nu. Varför berättar man inte allt med en gång? Jag förstår överhuvudtaget ingenting. Jag är bara arg och besviken på att man inte kan få korrekta uppgifter och varför man hela tiden som cancerpatient skall känna sig i underläge och allt skall dra ut på tiden. Varför behandlas vi så här? För att vi ska dö och inte behöva besvära personalen i Sverige längre? Så känns det i alla fall. De vill skjuta på behandlingen i en vecka. Det vill inte jag. Den 21 tänkte de ge mig nästa, alltså uppehåll med fyra veckor. Nästa vecka är det midsommar och sist var jag dålig och kunde inte göra någonting i sex dagar. Ska jag inte kunna få fira någon midsommar detta året då? Jag vill få behandling senast fredag. Punkt slut. Nu ska jag leta fram ansökan om förhandsbesked på Försäkringskassan om att få göra ändtarms och lung operation i Paris istället pga väntetiderna här i Sverige. Mest troligt åker jag till Paris den 27 också. Glad är jag att jag inte avbokat tiden.