Jag är värd att satsas på!

Jag antar att jag ska vara väldigt glad idag, och tro mig det är jag. Men ack så många om och men innan jag är där. Man har efter djupa diskussioner i Lund kommit fram till man är villiga till att försöka operera bort mina två metastaser i levern. Men där är många om innan dess. För det första sitter båda två illa till, vilket kan försvåra det mycket och sedan måste man veta att jag svarar på behandlingen och sen räcker det inte med dessa fem gånger utan jag måste fortsätta när jag kommer hem från Barcelona. Det ville jag inte, det tar ju dessutom på krafterna inför en operation. Man måste se så jag svarar på behandlingen och att jag inte fått några nya metastaser eftersom man är lite vag i bedömningen efter lungärren och att det är för tidigt att säga ännu att operationerna lyckats helt. Så, javisst finns där mycket positivt men långt ifrån säkert på något sätt. Men visst kommer jag fortsätta tro att även denna operation ska bli av, precis som jag trott om alla de andra. Ett av huvudargumenten till att man är villig till att försöka är för att jag efter så här lång tid fortfarande lever och att det visar på att jag svarar på behandlingar och kanske trots allt är värd att satsas på. Tror faktiskt att de var de orden som gjorde mig mest glad idag. Lite konstigt, kanske borde haft tvärtom effekt, men inte på mig. Tre långa år med en evig kamp varje dag måste få leda till något positivt, eller...

Metallsmak är vidrigt

En mycket obehaglig metallsmak i munnen har åter igen intagit sin plats. Allt man äter har en smak av metall, och jag kan lova att det är riktigt äckligt. Den kommer jag med största sannolikhet få behålla till juli månad och vad jag än gör kommer det finnas där ändå. Håller på med mitt ingefärste, tar bort smaken för två minuter i alla fall. Och trött, trött blev jag av behandling nummer 3. Så trött att jag halvsov hela kvällen och natten och sov fram till halv elva idag. Men lika trött är jag för det nu. Men nu har jag två omgångar kvar och jag är förbi halvstrecket, yippiii. Två fasansfulla omgångar kvar och sedan blir det uppehåll och Barcelona i en månad. Som jag längtar. Värme, miljöombyte och allt annat som känns som jag behöver nu. Längtar efter den spanska tapasen och kvällarna de fantstiska kvällarna. Det är just nu det som håller mitt humör uppe.
Imorgon är det dags för läkarbesök. Lite oroligt för den senaste tiden har besöken mest fört med sig nya oroligheter. Hoppas på tur imorgon och att röntgenbilderna ska vara åt rätt håll.  Det är även min dotter nummer tvås 20-årsdag. Så hemskt tråkigt att hon firar den utan familjen eller omvänt så jag saknar att vara med henne. Men hon kommer säkert få en underbar dag i alla fall. Jag kommer tänka på henne mest hela dagen i alla fall och önska hon kunde komma hem för en dag.

Typiskt - sämre väder

Typiskt att det ska bli sämre väder nu. Till och med riktigt kallt. Vad tror ni man kommer säga om mig när jag nu kommer komma med vantar och sjal för att inte jag ska få en massa stötar. Men det är inget att göra, vantarna måste med imorgon så jag kan cykla hem. Har slutat med att vara fåfängd, att inte frysa går före utseende. Men idag har vi njutit precis som vi gjort den senaste tiden. Idag har jag mått riktigt bra och nu hoppas jag att jag inte blir allt för dålig imorgon. Men det tar vi imorgon för nu mår jag ju bra.

Var uppmärksam mot PVC och kolla upp det!

Jag mår fortfarande helt ok efter cellgiftsbehanlingsmåttets sätt att se det på. Trötthet, huvudvärk som kommer av ansträngning, stickningar till och från nu när det börjar bli svalare ute. Men på tisdag är det tredje behandlingen av fem (hoppas jag) så det ska jag klara. Jag tar hjälp av ingefärsavkok, rödbettor, grönt te, broccoli och hemmagjorda groddar och hoppas att det var detta som fick mig till att må så pass mycket bättre i omgång två och att jag klarar mig genom alla resterande på ett värdigt sätt.
Igår gjorde jag ett super fynd. Jag köpte en vattenkokare för 60 kronor på Ö&B. Jag var riktigt stolt och glad, tänkte det var en bra mors dags present till mig själv. Imorse läste jag i min senaste bok där man tar upp all cancogena ämnen vi utsätter os för och då har ni redan gissat att PVS i plastföremål som framför allt uppvärms blir skadligt och min lycka blev kortvarig. Nu kommer jag aldrig att kunna använda den igen. Jag fortsätter värma tevatten på spisplattan i korrekta kastruller i fortsättningen och ser min dyra investering som en läxa jag måste lära mig. Samma PVC finns i alla konserveringsburkar och plastbehållare vi har i hemmet. Vi ska titta i botten på plastflaskorna om där står en etta, som då betyder PET flaska. Då går det bra att använda. Oj, kommer vi någonsin att lära oss allt vi ska undvika. Med tanke på att vi fortsätter sälja solcreme fast det är bevisat att det är krämerna som gjort att hudcancer ökat och inte solningen, så hur dumma är vi egentligen.

Till slut kom det!

Gissa vad som damp ner i brevlådan idag? Helt rätt, en tid till läkarbesök på torsdag. Så nu ska jag till sjukhuset fyra dagar i rad. Måndag blir det blodprovstagning, tisdag långa cellgiftsbehandling, onsdag korta behandlingen och torsdag då läkarbesöket. Och så undrar man vad vi gör när vi är sjukskriva. Men jag ser fram mot att få reda på vad bilderna visar men som vanligt är det lika nervöst. Det är alltid något nytt man inte tänkt sig när man kom så det är knappt lönt att skriva ner frågor.

Mycket intressant bok!

På tisdag är det dags för ny behandling och jag håller tummarna för att jag ska orka med den lika bra som denna gången. Det är dessutom nu mer än tre veckor sedan jag efterlyste att få en tid till min läkare och fortfarande inte ett ord om det. Imorgon är det fyra veckor sedan jag gjorde röntgen. Måste säga att jag tycker det är superdåligt. Tre påminnelser på plats och lovad att sekreterarna skulle fixa en snar tid till mig. Orkar man inte bry sig längre eller vad är det frågan om. Under tiden läser jag Anticancer boken och lär mig mer och mer för varje dag. Mycket intressant bok. Största problemet jag har nu är att jag har en massa gaser i magen som kom efter den senaste operationen. Önskar jag visste hur jag kan bli av med dem, fick inget bra råd från läkaren sist men jag hoppas det försvinner snart i alla fall.

Underbara värme!

Så glad jag är att värmen ska fortsätta. Så mycket bättre man mår. Jag älskar när det är så varmt att man söker sig till skuggan. Då trivs jag som bäst och det blir lättare att stiga upp på morgonen. Och min termostat i kroppen har hållt sig så pass varm att jag inte över huvudtaget frusit på två dagar. Jag som alltid brukar huttra och vara tvungen att sätta på mig strumpor och extra kofta så jag njuter dubbelt upp. Och idag har vi haft dop. Så fint, så fint. Tänker på mina barns dop som vi haft och hur snabbt alla åren gått och hur svårt det är att ta tillvara på tiden. Fast man vet hur man ska göra, försvinner tiden och en dag kommer aldrig tillbaka. Men tänk om vi kunde vrida tillbaka tiden, skulle vi verkligen gjort saker annorlunda? Det är nog tur att vi inte har ångerrätt om livet, vi gör bättre i att lära oss att uppskatta det.

Är lite frustrerad, igen

Konstig sjukdom, konstiga biverknigar. Än åker man upp än ner. Man vet aldrig från ena dagen till den andra. Men bra dagar ska man ta tillvara på och det måste jag säga att jag gör idag. Har varit ute och gått samma promenad som i fredags men idag kändes det så, så mycket bättre och det känns som det inte kommer ge tillbaka imorgon utan att jag börjar få upp lite av min kondition, även om det är långt, långt kvar. Igår blev halvrunda, inte fort mer strosande och många stopp så det räknas inte. Men klart att det alltid är bra att röra sig. Det som händer nu med min kropp, förutom att grundkonditionen börjar byggas upp, är att jag har kvar en del skrot i lungorna som vill upp, så vad promenaderna gjort är att jag känner hur mycket bättre mina lungor börja må. Konstigt, men i fredags blev jag lite rädd för att jag börjat harkla och hosta igen, till jag förstod att det är kvar och måste ut. Så det är bara att jobba vidare och hårdare så SKA det bli bra. Fortfarande inga nyheter om någon läkartid, frustrerande.

Bra skor = A och O vid promenader

Tänk vad ett par bra skor kan göra mycket. De senaste månaderna har jag lånat Emelies gamla basketskor när jag varit ute med Selma. Tyvärr är de en storlek för stora så jag visste att det inte skulle hålla så långt tag. Mina favoritskor gick sönder. Igår var jag uppe i stan och inhandlade ett par underbara promenadskor som jag satte på mig och tog med mig Selma ut på en promenad som varade i två timmar. Det kändes underbart. Vädret bästa tänkbara och bara pyttelite ont i ryggen. All denna lurft och all denna energi som jag fick utlopp för gav tillbaka en rekyl som heter duga. Idag har jag kappt kommit upp ur soffan, magen värker och det känns som jag är nyopererad. Trött, energilös och massor med illamående med riktigt magkramp. Det är väl så vi har det numera, upp och ner som en berg och dalbana. Så om det stämmer bör jag vara full av energi imorogon igen och då får vi ut igen och testa. Men om jag orkar kommer jag vägra hålla tillbaka.

Tankeställare!

Illamåendet har varit under kotroll idag. Huvudvärken, såklart har nästan varit jobbigast idag. Den tillsammans med tröttheten. Men jag är tacksam över att slippa illamåendet och om det beror på att man gjorde lite annnorlunda vid behandlingen eller för att jag druckit en del färsk ingefärste kvittar, huvudsaken är att jag slipper den. Eftersom jag alltid varit inntresserad av hälsokost/mat vill jag dela med mig av en länk som är upp till er själva att tolka, jag lägger inga aspekter åt något håll
http://tv.naturalnews.com/v.asp?v=66167F96F7CAABFD2B7AE1F19C83BA0C
Men efter att varit på biblioteket och lånat boken "Annticancer-ett nytt sätt att leva, av David Servan-Sehreiber har jag själv ändrat en hel del av min inställning även om jag redan innan höll mig rätt bra till dessa råd. Men boken kan jag rekommendera även om jag inte läst ut den ännu (kanske lovar för mycket). Det finns alltid något nytt att lära sig.

Såja!

Så var andra dagens andra behandling avklarad. Nu följer biverkningarna men det känns i alla fall som de kommer bli mildare än sist. Håller tummarna för det. Nålen kändes inte när en fantastik sköterska drog ut. Hon gjorde så jag inte kände ens en gnuta smärta från operationen. Tack för det. Nu vet jag att det inte ska vara så svårt vid behandling två eftersom det har två veckor till på sig att läka. Tänk vad kortisonet gör med oss. Helt röda i ansiketet förutom det vi svullnar upp och det tar tid innan det försvinner efter vi slutfört sista behanlingen också. Igår ska min sköterska ha sagt till sekreterana att man snarast ska sätta upp en läkartid till mig. Jag tjatar om det men det tar ju så evinnerligt tid innan saker och ting händer. Inget går av sig själv, vi, patienterna, måste vara vakna hela tiden och ta på oss ansvar vi inte borde behöva. Det ska inte vara vårt bord. Vi ska bara bli hjälpta och visade på bästa möjliga alternativ och visade på om det finns flera så vi kan välja i samråd med våra läkare.

Två tredjedelar avklarat för denna gång

Två tredjedelar avklarat för omgång nummer två. Tre kvar. Verkar som illamåendet är mindre denna gång. (hoppas, hoppas). Jag fik 85% av dosen denna gång. Fick även mer Betapred som jag dessutom ska få med mig i tablettform hem just för illamåendet. Vilket jag inte är glad för. Kortison som gör att man blir illröd i ansiktet och svullnar upp och äter kroniskt till. Men det är återigen som att välja mellan pest eller kolera. Fortfarande ingen ny läkartid i sikte. Man ska (om de gjort det eller inte vet jag inte) ha gått in till sekreterana idag och frågat om de har en lapp från min läkare där om tid till henne för mig. Senast en sköterska sagt till var i torsdags, och det kom hon fram och sa att hon verkligen gjort också, men men ...

Broccoli, rödbetor och mungbönor!

Så har Emelie åkt hem till Barcelona igen. Sitter just nu på planet och det känns tomt igen. Vet inte vem som kommer sakna henne mest jag eller Selma. Men om två månader kommer vi åka till henne så det blir inte allt för länge innan vi ses igen.
Nu är jag inne på morgondagen och hur ont det kommer göra när man ska sätta nålen i min nya power port, huuhh
Sen blir det illamående, trötthet och en längtan efter att tiden bara ska försvinna några dagar. Och så tokigt när man slåss för sitt liv att bara tänka så, verkar inte klokt. Men jag slåss ju för att tiden ska bli lång, lång här på jorden. Har därför börjat riva rå broccoli, koka rödbetor och riva dem och köpt mungbönor som jag ska försöka hitta och gro själv. Är inte helt enkelt att hitta alla frö och böner för självodling. Men alla tre matvaror ska vara suveränt bra för att döda metastaser och jag skulle kunna äta vad som helst som gör det. Man har tydligen gjort en stor studie på broccoli som visar det, men den är inte fullt klar ännu eftersom det tar några år innan man kan vara säker. Precis som med all annan medicin, fast detta är mat. Tänk om det varit så fantastisk om mat kunde ersätta cellgift! Visst hade det varit underbart, eller hur.

Tankarna är redag på tisdag

Tankarna går redan till tisdag. Dags för nästa omgång. Illamåendet kommer som på en given signal och får det till att vända sig helt i magen som fortfarande verkligen inte har hämtat sig. Men jag ska änndå vara glad. Vi firade min pappas 85 års dagen på en restaurang och jag klarade att äta maten (förutom spagettin) och även lite rödvin slank ner och jag var ändå ok på kvällen och fick behålla allt. Det är positivt. Ska äta ännu på rastaurang idag med och jag hoppas på samma tur idag. Men så får jag också se det som sen är gång två avklarad och bara tre gånger kvar. Nästan, nästan halva tiden. Hoppas att jag får veta en ny läkartid på tisdag för hur det än är så är jag nyfiken på resultatet. Ärret eller såret ska jag nog säga efter i onsdags har jag klart inte sett men det gör inte längre ont så jag behöver ta värktabletter för det, men klart kan jag fortfarande inte använda höger arm som jag ska, men det kommer, det kommer. Fasar lite för hur det kommer kännas när man ska sätta den stora nålen i där för första gången på tisdag, men antar att det kan vara smart att ta en alvedon i förebyggade syfte. Även om jag försöker trappa ner på all onödig medicin (just rätt med tanke på allt man är tvingad att stoppa i sig). Men en bra intention dock. 

Magiska krafter

När barnen är borta känns det som en bit av mig fattas. När två barn, som nu, är borta känns det verkligen dubbelt upp. Idag kommer min äldsta dotter hem under fyra dagar och så skönt, så underbart, så fantastiskt det känns varje gång. Om en timme ska jag hämta henne och jag blir nästan helt bra från alla mina krämpor med en gång. Det är så mycket lättare att inte tänka på dem när hon är här. Vi ska även fira min egen pappa som fyller 85 år imorgon. Det kommer vi göra med nära familj och vänner tillsammans på en middagsrestaurang. Första gången vi har en större bjudning tillsammans där min andra dotter inte kan vara med på. Och det känns så kostigt. Hoppas detta året bara försvinner och det snart är februari så hon kommer hem. Men jag är glad för hennes skull, självklart, så mycket hon får uppleva och säkert kommer växa under detta året. Det missunar jag henne inte, men visst får jag lov att sakna henne ändå. Det måste få vara en mammas rätt att göra. Men idag är det bara glädje över att Em kommer. Det kommer även Selma gilla. Em är en av hennes verkliga favoriter och hon kommer inte släppa henne i första taget. På måndag när hon åker har säkert all min smärta och illamående försvunnit för Em har magiska krafter på mig, det vet jag.

Power port

Igår fick jag så min nya power port och ett nytt litet kort att visas upp vid behov, som t ex genom pipiga tullar. Det var en lång dag. Från sju på morgonen till sju på kvällen. Varför jag skulle vara där sju var endast för personalens bekvämlighet och inget annat. Om jag kommit kl 12 hade varit så mycket skönare för mig. Jag hade kunnat äta kl 6 på morgonen och druckit vatten till fram till elva på dagen. Ingen hundpassning hade behövts och så mycket behagligare för mig. Men nädå, jag skulle tvunget ligga i en säng från kl 8 ( sittandes i en stol i en timme bara för väntandets skull) och fram till kl halv ett. Då först kördes jag in till operationen. Men ja, nu sitter den där och trött är jag idag och ont har jag. En massa ont. Hur kul är det att ta värktabletter när man är illamående! Inte alls kul och såklart framkallas kräkreflexen direkt. Men det kommer snart vara bra med det onda och allt tillbaka till det normala vad gäller porten. Jag är glad att det är över, jag är glad allt gick bra, jag är glad när jag får hjälp av vänner. De hjälper mig att se det ljusa här i livet. Tack!

Omprov!

Fick ett samtal under min frukost från sjukhuset idag. Proverna jag tog i fredags är för gamla, nya måste tas med en gång. I fredags sa man att det var ok att de var fyra dagar gamla. Tur att man kan gå när som för att göra detta. Annars hade det varit lite stressande. Det har varit lite mycket provtagningar den sista tiden. Prov för röngen, prov för behandling, prov för operation och till råga på allt omprov. Men nu är det gjort och imorgon blir en låg dag med sannolik en massa väntan och detta på fastande mage. Hoppas min känsliga mage inte protesterar allt för mycket. Nu ska det mest bli skönt att få det gjort.

Jag undrar jag ...

Sitter och tittar på ishockyn. Danmark - Sverige, och den är inte allt för spännande 1-4, så tankarna sätter igång och börjar tänka på annat. Som jag skrev var jag ju och gjorde en ny röntgen i fredags och trodde efter att sköterskan sagt att jag skulle få en tid på torsdag till min läkare att en kallelse skulle komma. Fortfarande har det inte kommit och mest troligt lär det inte göra det heller. Så min undran går till när ska jag egentligen få besked på mina njurar. Vad kommer man göra åt det eller ska man bara sopa det under mattan, för lite så känns det. Får höra på onsdag om tid är uppsat annan dag eller om någon kan puscha på det. Men vi får väl se, som sagt van att vänta det är jag.

En helg passerad

Så har helgen försvunnit. Tycker bara jag sovit hela tiden om jag inte har klagat över mitt illamående. Jag börjar äntligen känna  mig som om det ändå finns en hoppfull morgondag. Får tänka på denna stund när det känns s¨å här så jag kommer ihåg det om två veckor när det är dags igen. Såklart har jag fått en del andra biverkningar som jag hade tidigare men det värsta är tycker jag just nu att jag fryser så jag måste ha både vinterjacka och vantar på mig. Känns klart lite skumt, men jag kan inte gå ut och frysa för då kommer all "elektricitet" som stötar i både händer, fötter och hals.
Förr hade jag alltid låga, fina, jämna och målade naglar. Det var tre år sedan sist men nu har jag äntligen har det växt till sig utan att brytas och de har blivit riktigt tjocka. Såklart sa min sköterska i omsdags att det kommer snart vara ett minne blott, och det kommer hon säkert att få rätt i.

Nu måste det snart vända.

Som jag äter illamåede tabletter. Har inget minne av att det varit så här jobbigt och att det sitter i så. Kan snart inte se vare sig mat eller dryck utan att få obehagskänsla. Hoppas det försvinner till imorgon och att jag kan gå ner till att ta bara vanligt Primperan. Men jag klarde att ta mig till sjukhuset och bli PET röntgad. Fick dock vänta en extra timme för man hade problem med maskinerna. Tydligen var det något återkommande problem men det var första gången det inträffade när jag var där. Men jag slapp gå hem i ogjort ärende i alla fall.
Skulle få en ny port a cath insatt på måndag vilket man idag ändrade till på onsdag av förklarliga skäl. Man ville inte göra det på en vanlig röntgenavdelning om något skulle gå snett när man tar bort den gamla så därför ska jag vara på en operationssal istället och där var inte ledigt förrän på onsdag. Och så fick det ju bli, bara det att jag lite senare kom  på att jag hade fått en rätt akut till till stomisköterskorna som jag verkligen tiggt mig till, så nu får jag istället ändra på denna tid och det var nästan omöjligt att få denna. Är det inte det ena så är det det andra, men det ordnar sig säkert.

Fy, vilken jobbig dag

En förfärlig dag. Illamående hela dagen. Började redan innan jag fick sista behandlingen idag. Kom in till avdelningen och mådde riktigt pyton. Jag fick snällt nog en säng vid ett öppet förnster som ändå hjälpte mig en del, men de nya gifterna gav mig klart nytt illamående även om jag även fick mot det. Så snart jag kom hem fick jag börja med att ta en ny illamåendetablett för att kunna äta något litet i alla fall. Annars mår man ju inte bra för den saken skull. Typiskt nog med alla dessa sjukhusbesök har jag fått punktering på cykeln och att gå snabbt hela denna vägen går hur bra som helst om man bara mår bra så därför får jag ta taxi till sjukhuset imorgon för min röntgen tid blev ändrad från kl 12 till 8.45 imorgon. Det är klart att det blev en bättre tid men inte om ens cykel ska bli klar 11.30 för att man ska vara på sjukhuset kl 12. Och idag händer allt på en och samma gång. Har till slut efter en del tjat från min läkare fått en tid till en ny port a cath som mest troligt ska bli en power port istället. Den ska sättas in på måndag, vilket innebär att jag måste ta prover innan 8.45 imorgon, puh. Idag känns detta jättejobbigt med min mage. Hoppas innerligt det känns bättre imorgon. Men magen gör att jag definitivt kommer ta taxi på morgonen och hoppas på att kunna gå och hämta cykeln efteråt så jag kan ta mig till sjukhuset kl 7 på måndag morgon. Jag som en gång i tiden var en morgon människa och frivilligt alltid kom en kvart innan sju till mitt jobb orkar idag knappt gå upp före kl nio på morgonen.

Dag ett avklarad

Första dagen avklarad. Skulle egentligen haft den ena cellgiftet på en timme men man bestämde att man skulle ge mig det på två istället plus att en sköterska stannade hos mig så gott som hela tiden och det kändes bra. Det blev ingen reaktion annat än i armen som fick ta en del stryk idag, men det blir säkert bra inom några dagar. självklart kom känselstickningarna direkt i fingrarna. Gjorde det misstaget att jag gick på toaletten satta på kranen på varmt men avvaktade inte till det blivit varmt. Det blev en omedelbar reaktion som jag sent kommer glömma och nu kan jag knappt ta i något som inte är över 18 grader. En annan bieffekt är att man blir småhungrig mest hela tiden men man vet aldrig vad det är man vill äta. Ibland vräker man i sig allt för man tror det var det man ville ha andra gånger äter man inte alls för illamåendet kommer så snart man tagit första tuggan. Nu får vi se, en dag kvar med cellgift och så uppehåll i två veckor. Hoppas så att det värsta ska ha lagt sig och inte komma tillbaka med en gång.

Halvpanik

Nu kommer lite halvpanik. Jag mår lite halvilla och kan redan nu känna den obehagliga känslan man får när man ligger och får sitt dropp. Det vänder sig i magen på mig redan nu och bara man öppnar dörren till avdelningen och känner lukten från alla vätskor kommer illamåendet. Sen sitter de i ett tag och har man tur hämtar man sig under vecka två, lagom till nästa behandling. Men denna gången är jag lite i halvpanik för att jag blivit av med alla de värsta symptomen från sist och har jag otur kommer alla komma fram med en gång redan imorgon. Min läkare ska ha satt in lite av akutpersonal om i fall att. Så nu kommer ett halvår med trötthet, konstiga händer, fötter, ögon och hals, huvudvärk, magknip och ja lite difussa andra biverknigar. Måtte tiden ändå kännas som att den går fort.