Så har helgen försvunnit. Tycker bara jag sovit hela tiden om jag inte har klagat över mitt illamående. Jag börjar äntligen känna mig som om det ändå finns en hoppfull morgondag. Får tänka på denna stund när det känns s¨å här så jag kommer ihåg det om två veckor när det är dags igen. Såklart har jag fått en del andra biverkningar som jag hade tidigare men det värsta är tycker jag just nu att jag fryser så jag måste ha både vinterjacka och vantar på mig. Känns klart lite skumt, men jag kan inte gå ut och frysa för då kommer all "elektricitet" som stötar i både händer, fötter och hals.
Förr hade jag alltid låga, fina, jämna och målade naglar. Det var tre år sedan sist men nu har jag äntligen har det växt till sig utan att brytas och de har blivit riktigt tjocka. Såklart sa min sköterska i omsdags att det kommer snart vara ett minne blott, och det kommer hon säkert att få rätt i.
Förr hade jag alltid låga, fina, jämna och målade naglar. Det var tre år sedan sist men nu har jag äntligen har det växt till sig utan att brytas och de har blivit riktigt tjocka. Såklart sa min sköterska i omsdags att det kommer snart vara ett minne blott, och det kommer hon säkert att få rätt i.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar