När barnen är borta känns det som en bit av mig fattas. När två barn, som nu, är borta känns det verkligen dubbelt upp. Idag kommer min äldsta dotter hem under fyra dagar och så skönt, så underbart, så fantastiskt det känns varje gång. Om en timme ska jag hämta henne och jag blir nästan helt bra från alla mina krämpor med en gång. Det är så mycket lättare att inte tänka på dem när hon är här. Vi ska även fira min egen pappa som fyller 85 år imorgon. Det kommer vi göra med nära familj och vänner tillsammans på en middagsrestaurang. Första gången vi har en större bjudning tillsammans där min andra dotter inte kan vara med på. Och det känns så kostigt. Hoppas detta året bara försvinner och det snart är februari så hon kommer hem. Men jag är glad för hennes skull, självklart, så mycket hon får uppleva och säkert kommer växa under detta året. Det missunar jag henne inte, men visst får jag lov att sakna henne ändå. Det måste få vara en mammas rätt att göra. Men idag är det bara glädje över att Em kommer. Det kommer även Selma gilla. Em är en av hennes verkliga favoriter och hon kommer inte släppa henne i första taget. På måndag när hon åker har säkert all min smärta och illamående försvunnit för Em har magiska krafter på mig, det vet jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar