Känns som all luft gått ur mig och jag vill bara sova och sova. Mina ögon vill vila och kroppen känns febrig. I kontrast mot hur glad jag är egentligen så känns det som jag är otacksam, men det är jag verkligen inte. Jag har blivit en helt ny person och jag känner knappt igen mig. Men två års hårt arbete med alla tankar som farit hit och dit till att plötsligt få möjligheten att bli bra, det är svårt att ta in även om jag försöker hur mycket som helst. Men som någon sa till mig, jag har haft så mycket spänningar och en lång väntan att när den till slut (nästan) är över kommer tröttheten och utmattningen. Men för varje dag som går får jag mer och mer energi så det gäller bara att ha tålamod så är jag snart tillbaka.
På tisdag är det besök hos onkelogen och jag hoppas få mer klarhet i mitt fortsatta behandlingsprogram. Röntgen tiden har kommit och blir inte förrän den 14 oktober. Tror jag ringer och säger att om de får återbud kan de ringa mig, så har jag gjort förr och det brukar gå bra men vi får se. Helst av allt vill jag att man ska ta prov i lungan för att helt säkert kunna bestämma om det är metastaser eller ej jag har. Om inte tror jag att jag alltid kommer undra om man inte gör provet. Men nu är det bara att vänta och se vad som kommer ske. Väntan känns dock inte lika jobbig längre, den känns i alla fall mycker lugnare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar