Idag har varit en bra dag. Jag har visserligen gått tillbaka med att ta de "starka" värktabletterna, men om det är det som krävs, får jag ge med mig. Vill inte gärna fortsätta med det så ja hoppas det räcker med några dagar. Och gissa om jag är glad när jag klarade av att gå både fram och tillbaka till sjukhuset. En riktig befrielse, och sämre blev det inte av att solen sken och det var 17 grader ute. Sen gick det ju inte fort, men vem bryr sig om det. Kändes ungefär som jag var Bambi på isen. För er som kört barnvagn kanske kommer ihåg känslan. Jag har tre barn med fem år mellan äldsta och yngsta så jag drog alltid på en vagn under nästan en tio års period. När vi slutade kändes det som det var något som saknades, jag kände mig enormt bar och utlämnad den första tiden. Så kändes det idag när jag gick, vilse och övergiven. Det kommer säkert snart försinna så klart. Jag försökte koncentrera mig på vår vackra park, Pildammsparken istället och njuta av allt det vackra.
Fick kallelse till min onkolog till nästa vecka så nu antar jag att jag kommer få cellgiftsbehandling innan det blir nästa operation, men klart jag hoppas på inte, fram till jag har fått det helt klart framfört.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar