Intressant läsning!

Många av er vet jag läser Kjell Brobergs blogg. För två dagar sedan skrev han om en studie man gjort i Tyskland. Eftersom Kjell Broberg är den "skyldige" till mina goda framsteg för att plocka bort metastaser i utlandet följer jag alltid honom och hans envisa kamp med stort intresse. Senast har han varit i Tyskland och tagit bort ett antal metastaser från lungan. Men i vart fall har jag honom att tacka för mitt "välbefinnande" idag. Vart jag vill komma är att han tagit del av en studie gjord i Tyskland från 70 olika sjukhus under 25 år. Läs gärna om hela utlägget på hans blogg. Man menar att det bara är primärtumören som sprider metastaser. Detta är just en av de bitar jag försökt få klarhet i och försökt få svar på från mina läkare. Jag har alltid undrat varför man aldrig under mina två år som cancerpatient inte följt förloppet med min huvudtumör. Det har alltid varit mina metastaser i levern man velat kolla upp. Säkert med goda grunder. Men nog hade det, med facit i handlen, varit intressant att veta när min huvudtumör "försvann"? Var det efter min första cellgiftsbehandling, eller andra eller tredje? Ingen vet. Bara att den försvunnit med gifterna. Mycket, mycket positivt. Men tänk om der var efter första behandlingen, då har ju två år redan gått av de fem-sex år som den sprider metastaser. Är ni med mig hur jag tänker? Men var det efter tredje gången då har bara ett halvår gått och då är det minst fem år kvar som man kan hitta metastaser i min kropp, idag för små för att ge något tecken på sin existens. Detta har klart gett mig ännu större hopp till att jag ska kunna bli "frisk". Inte för att jag menar att bara för att man läser om det, utan för att det låter logiskt i mina öron. I mitt fall kan det stämma alldeles utmärkt och så föredrar jag att tänka. Har jag fel får tiden utvisa det, men det tänker vi inte på nu.

Ibland måste man skriva av sig men jag brukar försöka att inte skriva för mycket som blir för "intimt/privat" i mitt liv. Men idag måste jag för jag har blivit mer än chockad av att få veta på omvägar att mina barns pappa inte vill fullfölja sina "skyldigheter". Är det alltid så att karlar hittar nya fruntimmer, ju förr dess bättre, att  flytta ihop med så snart de bara kan utan att lyssna på sina barn. Bilda ny familj och glömma bort sin "gamla"? Är det ett mönster som följer alla? Har hört om detta tidigare men hoppet är ju det sista som överger en. Måtte jag ha fel! Men vi har klarat oss tidigare och vi ska klara ut även denna kris bara så jobbigt att ta den nu, nu när jag behöver krafter till att bli frisk. Känner inte att jag behöver ytterligare börda från detta håll. Att behöva göra ytterligare åtsramningar i ekonomin i en redan allt för överbelastad haltande ekonomi pga sjukdom är inte kul. Det borde finnas en ed man svär innan man får lov att överhuvudtaget skaffa barn. En ed om att aldrig svika sina barn. Kan man inte införa en sådan lag. Om man inte följer den är det förenat med straff. Straff efter grad. Överdriver jag? Kanske, men lite, lite sanning ligger det ändå i det. Behöver väl inte nämnas att båda blivande föräldrar ska svära eden.