Hörde på Nyheterna idag om att man ska sätta in bättre åtgärder tidigare för att slippa långa sjukskrivningar. Kan själv intyga att man absolut inte mår bra av att komma ifrån det sociala i vad ett arbete kan betyda. Har under hela min sjuktid försökt hitta något att göra varje dag. Att ha ett arbete är som en identitet, alltså hemskt viktigt. Jag är glad att man ska ändra attityd mot sjukskrivningar. Hoppas absolut att jag snart skall kunna börja jobba så smått. Naturligtvis vet jag att jag först nu måste återhämta mig men att börja arbeta är som en morot och det har det varit för mig under hela tiden sedan den dagen jag fick reda på min diagnos. Att inte Försäkringskassan tänker så är för mig en gåta. Om jag inte fått operationen i Paris hade jag aldrig kunnat gå tillbaka till arbetslivet igen. Hur kan de då neka mig ersättning? För mig är det en gåta jag aldrig kommer förstå.
Fick frågan om jag tyckte de svenska sköterskorna skötte sig bättre än de franska. Kan bara säga att förutom språket var det ingen skillnad i Paris eller Malmö, en sköterska är en sköterska och de gör sitt fantastiska jobb i vilket land de än jobbar i. Vilket är skönt för oss alla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar