Blev förvånad idag när jag satt och väntade på sköterskan som skulle ta bort mina stygn. Det visade sig att jag kände henne sedan tiden från cellgiftbehandlingarna på sjukhuset och som klart höll i några av mina behandlingar. En av dem som man kan prata mycket lätt med och stygnen kunde hon plocka bort relativt enkel under tiden vi småpratade. Visst gör det ont men tack vare henne kändes det ok. Sån tur man kan ha ibland. Nu är de borta och jag kan gå utan att tråden skär in och skavar och fullständigt hindra mig från att kunna gå. Visst är det inte helt smärtfritt ännu men klart mycket bättre. Vet inte om jag sa det men jag har sålt bilen som jag egentligen inte behöver men jag borde väntat två månader till för jag fick lite av en chock när jag frågade stomisköterskan om hon trodde jag kunde börja cykla snart. Hon bara skrattade och sa att det kommer dröja minst två månader till innan jag kan det. Jaha, det blir till att börja promenera överallt då. Tycker inte om att ta bussen där alla bakterier frodas som bäst. I alla fall inte när man är är lite mera immunförsvagad som jag är just nu.
Och ni som undrade hur det gick att sitta stilla så länge kan jag berätta att jag antagligen överansträngde mig. Kunde knappt stå upprätt i pausen och när jag skulle ta mig hem. I natt vaknade jag av att jag frös så jag nästan hacka tänderna. Fick gå upp och ta på mig stumpor och morgonrock och krypa ihop i sängen igen. Imorse visade det sig såklart att jag hade feber. Men det 'är bättre med den nu. Däremot har jag fått väldigt ont i mellangärdet. Så ont att jag fick gå dubbelvikt över kundvagnen när jag och Erika handlade idag. Sitta och ligga går bra men inte stå upprätt. Men det försvinner säkert till imorgon, är nog bara en överansträngning från igår. Men så trevligt vi hade det och så bra teatern var, så jag ångrar mig absolut inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar