Fy, vad jag sover för jämnan. Jag sover säkert mellan tio och tolv timmar varje dygn. Jag lägger mig egentligen inte så sent och jag går verkligen inte upp tidigt. Men jag sover och sover. Selma väcker mig mellan åtta och nio på morgonen så går vi ut en morgonpromenad och hämtar dagstidningen som jag sen äter frukost till, går och lägger mig för att läsa klart den och hinner knappt släppa den förrän jag sover igen. Låter inte klokt, men så är det. Jag sover och sover och blir mer och mer irriterad över det. Jag gör knappt något på dagen för dagen är slut innan jag hinner blinka. Jag vet att jag inte är frisk och att det är normalt att sova när man är sjuk, men ändå. Det måste finnas en orsak till att jag sover så mycket och jag tyckte detta började med operationen i somras. Efter där har det smugit på mer och mer. Jag märkte sen att jag aldrig sov mindre utan konstant fortsatte med samma antal sömntimmar. Borde ju blivit bättre och bättre ju längre tiden gick med operation och cellgifterna på längre och längre avstånd. Om jag skulle gissa vad orsaken är skulle jag som numer ett gissa på att det beror på njurarna. Som jag förstår orsakar icke fungerande njurar en stor trötthet. Sen kan man ju säga att det inte är många veckor sedan min senaste operation men det förklarar inte tiden precis innan när jag sov lika mycket, eller hur. Så det faller på det. Om jag inte snart får någon vettig förklaring så hoppas jag att jag kan få tala med en orolog som kanske kan förklara för mig hur mina njurar ter sig och om det kan vara anledning till mitt enorma sömnbehov. Jag vill orka läsa på kvällarna när jag går och lägger mig men efter några sidor tappar jag boken och blir av med bokmärket och kvällen därpå läser jag i princip om samma sidor som jag läste kvällen innan. Så med andra ord, inte så effektiv läsning längre. Jag vill ha energi nu, nu...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar