Behandling igen!

Dags för behandling igen. Första gången för denna, den tredje omgången. Det är skönt att komma igång på det sättet att jag klart är rädd om min lever. Det känns som metastaser lurar i nacken. Men eftersom jag redan har problem med fötter och händer (känseln försvinner) är jag lite rädd för hur det skall påverka mig denna gång. Sist var jag så trött på cellgiftet att jag mådde illa bara jag tänkte på det. Nu i veckan var jag på sjukhuset och kände alla bekanta dofter eller lukter som bara vällde  mot en och all obehagskänsla slog mot mig.  Jag vet det är ett måste och det enda som gäller är att bita ihop.Det är vår i luften och ljusare på kvällarna. Ljus och värme gör alla på bättre humör. Kanske, om jag har lite tur kommer jag ändå kunna vara ute och gå med Selma. Det gick inte de fem-sex första dagarna sist. Kyla måste man undvika för att slippa stötar. Stötar som som känns som elekrtisitet går genom en. Det sätter sig även i halsen. Innebär att handskar och sjal framför munnen så ingen kall luft når fram.