Så, nu har jag fått andra omgången av behandlingsperiod 3. Jag får trappa upp Elaxatinet även denna gång. Jag blev rejält påverkad förra gången och idag fick jag 50% av tänkta dosen. Det gick ok. Jag kände av även denna låga dos, det kommer som en konstig stickande känsla i flera kroppsdelar. Svårt att riktigt definiera, men det blev ingen chock som förra gången. Nu kommer jag ligga på denna dos ett tag för att sedan trappa upp. Hoppas jag kommer klara det för annars byter vi cellgift och då kommer jag tappa håret istället. Som att välja mellan kolera eller pest... Båda har sina nackdelar och sina fördelar. Tror dock att fördelarna endast består av medicinska verkningar vad gäller båda cellgifterna och nackdelarna är biverkningar i form av elektriska stötar, känselbortfall, håravfall, illamående för att nämna några få.
Stötte på min läkare idag som hastigast. Hon hade jour idag. Fick bestämt svar på att man kommer ta upp mig på ronden måndag den 2 maj. Har dock inte fått tid till henne förrän den 12 maj. Sååå lääänge kan jag inte vänta. Hon skulle se vad hon kunde göra. Hoppas själv att allt blir bra. Bra i detta fall är inga yterligare spridningar och två planerade operationder under sommaren. En med lungan och andra med ändtarmstumören. Jag vet att det är mycket att hoppas på men jag tycker själv att jag verkligen gjort mig förtjänt av det under dessa två år jag väntat, väntat och åter väntat med ena ovissa beskedet efter det andra. Om inte jag är förtjänst av det så har jag varit bra elak i alla mina tidigare liv och då får jag sona mina brott nu men mina barn har verkligen varit tålmodiga med både mig och sjukdommen och de är verkligen värda positiva besked. Sen vet vi ju alla som på ett eller annat sätt drabbats av cancer att det besked som gäller idag är förlegat imorgon.
Såg just reprisen av ett TV program jag inte kommer ihåg namnet på. Såg det även första gången det visades. Handlar om att man säljer barn och/eller deras kroppsdelar. Kan man tänka sig något så förfärligt. Tänk att befinna sig i en sådan situation att man måste sälja sitt barns hjärta! Jag grät nu och jag grät förra gången jag såg programmet. När jag ser detta kan jag ändå tycka att jag är lyckligt lottad. Jag skulle kunna göra allt för dessa stackars barn som blir utsatta. Känner mig helt maktlös för inte ens alla pengar i världen skulle kunna ta smärtan från dem, för det de blivit utsatta för- Känslor kan man inte köpa. Hur kan vi hjälpa till för att rädda alla dessa barn?
TACK för att vi har det så bra som vi ändå har det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar