Eloxatin är inte kul att få.

Jag var lite rädd redan innan jag skulle få Eloxatinet idag och kanske var det rädslan som gjorde att jag reagerade än mer negativt. Men jag tror det är en mycket dålig ursäkt. Hade bästa sällskap med mig och vi satt och pratade om allt möjligt. På på alla sätt och vis var omsändigheterna runt behandlingen den bästa tänkbara. Tror till och med att min reaktion började mitt i en intressant diskussion. Vad som hände var att kroppen "fylldes" med elektricitet: Svårt att förklara men det blev jobbigt att andas och kroppen var "bara så fel". Jag blev rädd och det förvärrade säkert allting. I alla fall kom två lugna sköterskor som samtidigt hämtade en lika lugn läkare. En av skötgerskorna stängde av Eloxatinet och det värsta oroligheterna började så sakta gå tillbaka. Kan inte säga hur länge det varade men säkert inte allt för länge.  Det blev ordinerat extra kortison och Betapred (antihistamin för allergi). Nu har kvällen varit tung och bökig. Massa oroligheter inuti mig. Övertrött och men kunnat sovit en kortare stund. Hoppas kunna sova något i natt också. Jag vet att kortisonet piggar upp och gör det svårt med sömn de två första dygnen när man får så här mycket. Det gör mig egentligen inte så mycket om det inte varit för allt "kliande" som finns inuti mig.

I vilket fall som helst tror jag att den nya sköterskan man satt på mig ny fick lära sig allt man behöver kunna för att ta hand om dagbehandlande cancerpatienter. Det började redan från start när jag sa att man inte kan ge mig 100% Eloxatin. Hon var lite skeptisk till min förklaring men skulle klart reda upp det. Som en ängel från ovan kom min läkare in på avdelningen just i denna stund och konfirmerade att jag hade rätt (var inte inskrivet i min journal för vi ska träffas först på onsdag, men vi hade pratat om det förra veckan). Sköterskan var lite upprörd först för hon blandat allt innan jag kom. Har jag aldrig hört någon annan göra tidigare eftersom man inte kan veta förrän jag kommer om allt är bra. Alla prover måste vara positiva och jag kommer med det sista som skall kollas innan tillredningen. Hon fick ändra tider och svara på en massa frågor, vissa fortfarande obesvarade. Hon fick "vara vittne" till mitt märkliga tillstånd (då gick hon) och ganska snabba "tillbaka" tillstånd (kom tillbaka 10 minuter efter alla hjälpt mig). Tror nog att hon kan vara fullt upplärd nu. De visste vad de gjorde de garvade sköterskorna när de satte mig som patient till henne. Tur att jag själv lärt mig så här mycket under dessa två år att jag inte längre är vettskrämd för hur jag och omgivningen ska reagera längre. Men så får man också mera mod när man har en trygg och säker väninna med sig.

TACK Lotta för ditt stöd och hjälp! Jag var extra glad åt att ha dig med. Det känns så tryggt när du är med och betyder oerhört mycket.