Huvudtumören krympt.

Ibland är det upp ibland är det ner. Så är det hela tiden med denna hemska cancer. Blev glad för min läkare ringde mig idag. Nu var det egentligen inte så mycket för att prata om mig som att hon hjälpt min Erika att besvara frågor till hennes projektarbeta. Vilket jag måste tacka henne för. Som jag säger, och hela tiden sagt är jag mer än glad att jag har henne. Hon är rak och alltid hjälpsam och det känns alltid som hon står på min sida. Även om jag blir så nervös av att jag nu skall vänta med min cellgiftsbehandling omgång två till jag gjort PET röntgen. Klart jag inte vill ha mer gifter men samtidigt blir jag nervös för professor Rene Adam sagt att han vill jag kommer igång snarast möjligt med gifterna och så säger hon nu att det är bättre att vänta för annars kanske inte metastaserna syns på lungan och då kan man inte göra något åt det och så växer det när jag slutat med gifterna. Men så kluven jag blir. Jag hör vad hon säger. Jag förstår vad hon säger. Men jag vill ändå ha cellgifterna nu, nu, nu. Jag är så rädd att det skall bli några nya metastaser i levern och att man då säger här i Malmö att man inte vill göra mer åt mig, som tidigare då när jag blev satt på palliativ vård. Det är så förvirrande. Tänk om något går fel för att man skjuter på min behandlig ytterligare två veckor. Självklart litar jag på att min läkare har rätt, tro inget annat, men det är förvirrande.

Det absolut mest positiva är att huvudtumören har krypt i ändtarmen sedan man sist (två år sedan) gjorde en noggran röntgen på den. Och det är mer än positivt. Jag fick bekräftat att man ska ta upp mig på konferens den 9 maj och det är positivt. Min läkare skulle även ringa till röntgen och säga att jag ville stå som reserv om där blev något återbud. Och det är positivt. Nu önksar jag att det blir återbud på måndag så jag kan få cellgifter på tisdag. Ja, jag vet. Man kan inte få allt. Nu ska jag glädjas åt att tumören har minskat och inte tänka på mer. Snart är det dags, ska bara få alla dessa dagar att fyllas med meningsfulla ögonblick värda att komma ihåg.

På måndag kommer EMELIE! Jiipppiii. Hon ska vara här en vecka och då kommer tiden bara försvinna. Som vi saknar henne och denna sista tid har hon varit så upptagen att vi knappt har pratat på Skype. Det känns aldrig bra när jag inte hör från henne annat än på mail. Men nu är hon snart här och vi gläds alla åt det. Ska passa på att fira hennes födelsedag också.

Nu har jag snart varit utan bil i två veckor. Börjar misstänka att han sålt min bil!!!??? Har väl inte behövt den så, men det börjar märkas i skafferiet att jag inte kunnat storhandla.

TACK för goda besked!