Ibland blir det för mycket av det goda. I vart fall när man städar och städar. Jag kan inte komma ihåg sist jag haft ett så långvarigt "ryck" men nu har vi fint igen. Jag har bara orkat lite i taget och nu när jag varit lite mera giftfri har jag kunnat tvinga mig till lite i överkant. Har idag resulterat i total utmattning. Jag måste hålla igång med kroppen hela tiden annars kommer denna tröttsamma, obehagliga, frustrerande och meningslösa sömnbehov över mig. Jag vill bara sova men det kan jag inte tillåta mig att göra. Jag vet att man bara vilar mer och mer och sover till och från. Vill inte tillbaka dit. Jag måste tvinga mig själv att vara aktiv trots att både kroppen och hjärnan gör sig besvär med att sakta in på farten. En vecka till har jag innan jag går in i nästa koncentrerade behandlingsperiod då jag vet att jag måste sakta in på allt. Men kan jag bara hålla koll på jämvikten hoppas jag klara av denna omgång med utan allt för många problem. Under sådana här dagar tänker jag mycket på innan min sjukdom. Då, när man bara gjorde allting utan att tänka. Allting flöt på. Spelade ingen roll vad det var. Dagen var inrutad i ett mönster som man bara följde. Känns så främmande idag. Idag när jag måste ta två till tre dagar på mig att städa det som förr i tiden tog två timmar med samma resultat. Men nog känner jag mig stolt att jag klarat det denna gång. Gäller att hålla undan varje dag nu så det aldrig blir så mycket på en gång igen. Klart det beror på operationen och att jag inte kunnat lyfta och bära som jag velat men hjälp från Erika har jag fått hela tiden. Nu njuter jag av att ha så fint runt mig och alla tre barnen delar detta med mig.
TACK för all ork som finns kvar i mig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar