Nytt läkarbesök idag efter måndgskonferensen. Som vanligt blir det nya väntetider och som vanligt inga ordentliga besked. Inget riktigt positivt och inget riktigt negativt. Kirurgerna i teamet hade blivit positivt förvånade när de såg att jag blivit opererad. Jag, som blivit ”utdömd” och satt på palliativ vård. Man är överens om att man i nuläget kommer ändra detta till möjlig botande behandling. Men innan man gör detta skickar man mig på två nya röntgen. Den ena för att kontrollera att det inte finns mer spridning i kroppen. Den andra för att kolla hur huvudtumören ser ut. Man har inte gjort någon röntgen på detta sedan två år tillbaka då man först upptäckte min cancer.
Professorn i Paris konstaterade redan vid bilderna från Sverige att jag hade metastaser i lungan medans man här i Sverige varit mycket tveksam. Man har trott att det kunnat bero på någon lunginflammation. Tiden har gått så pass långt att en har blivit två. Två metastaser kan man nu se i ena lungan. Dock sitter de som man uttrycker det nu; bra till för att kunna tas bort. Men hur det kommer göras och med vilken metod får vi avvakta röntgenbilderna först.
Nu håller jag andan och väntar på röntgen och hoppas att inga nya eller fler metastaser visar sig så man kan göra dessa två operationer. Först lungan och sedan ändtarmen. Varför denna ordning undrade jag klart. Men man säger att man inte vill rota först i huvudtumören får då kanske man sätter igång den mera. Vilket jag känner att man gjort redan eftersom en metastas blivit två under dessa år man vetat jag haft cancer. Känner mig väldigt negativ idag vilket jag inte borde för jag vet ju inget ännu. Det är ju bara en försiktighetsåtgärd och bra att veta så ingen mera spridning finns i min kropp.
Nu ska jag först vänta på röntgentid och sedan tar det minst en vecka till jag får ett läkarbesök och veta svaret. Tänker automatiskt på hur snabbt detta går till i Paris. Man lyfter luren till röntgen, ber om en tid och så är det klart. När jag utfört min röntgen är jag första man att få svaret. Inom tjugo minuter vet jag det. Innan min läkare. Inga veckor här inte att vänta. För det är det som är det jobbigaste, denna eviga väntan.
Ingen cellgiftsbehandling förrän röntgen är gjord. Detta bekymrar mig också. Nu har jag fått första behandling och jag vill komma igång med det på riktigt. Känns som nya metastaser kommer till om jag inte får det cellgift som kroppen behöver för att inga nya metastaser skall växa till.
Nu skall jag sätta mig och få ner allt till Försäkringskassan och få in min ansökan för betalning av min operation.
TACK för all underbar forskning som görs här i världen!
Lycka till med Försäkringskassan önskar jag dig.Håller tummarna! Kram från Chantal
SvaraRaderaHej ! Det är så jobbigt med all väntan. Det är som en psykisk terror. Att det kan se så olika ut i Frankrike och Sverige är så konstigt. Försök att njut av dagen och inte tänka så mycket. Styrkekramar / Emilie
SvaraRaderaTack! Det ska jag göra. Men det är skönt att skriva av sig. Lättare att tänka positivt efter det. Kram
SvaraRadera