Har sovit hyfsat trots allt. Vaknat och var tvungen att ta paracetamol för levernsidan gjorde ont och jag kunde inte ligga bra. Det är det värsta jag vet att sova på rygg. Varit tvungen att göra detta ända sedan operationen och jag längtar så efter att kunna somna på sida i en form av fosterställning, favoriten. Tänk vad små bagateller ibland kan bli stora; jag sover ju och ska vara nöjd med det. Är fortfarande lite tagen från igår, men det värsta har lagt sig.
Vet inte varför men inatt när jag inte sov för jag hade ont låg jag och tänkte på Camino de Campostalla igen. Mina tankar maller runt när jag det kan vara rimligt att tänka sig att vandra i tidsperspektiv. Just nu har jag kommit fram till sensommaren/hösten 2012. Kan väl ändå vara ok utifrån vad man vet idag och när i tiden jag ska få nästa operation. Räcker 9-10 månader för kroppens återhämtning och en "rikgtig" långpromenad. Men om hjärnan är redo kanske benen också är det. Kanske kan man överföra detta. Det är viktigt för mig att vandra leden. På något sätt tror jag att jag kan få cancern till att stanna borta från mig för resten av mitt liv om jag bara tar tid och lyssnar på mig själv. Och att man hittar sig själv behövs just fantastiska leder som kan läka själen.
TACK för vackra själsliga leder som finns bevarade!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar