Nu när våren kommer känns det som det spritter lite i mig igen. Vill göra så mycket på en och samma gång. Idag har jag fått ihop Ansökan till Försäkringskassan och en hel del annat. Naturligtvis känns det i hela kroppen nu. Blir lite sur över att inte kroppen klarar det knoppen vill att den skall göra. Kan inte låta bli att tänka på hur kul det skulle vara att vara så pass bra att jag orka arbeta. Jag längtar verkligen efter det. Helt orealistiskt men jag gillade verkligen mitt arbete. Jag gillar överhuvudtaget att "göra" saker. Har alltid haft svårt för att "göra ingeting". Förutom att läsa en bra bok.
Tänkte lite att min väntan kunde vändas till att bli positiv och så kan jag fantisera om hur det kommer bli när jag är Friskförklarad. Är det något vi fått lära oss är det att acceptera väntan. Det finns ju inget annat val och till slut lär man sig att väntan är ett vardagsord. Något som bara finns där, något som faktiskt alltid finns även för alla friska, hälsosamma människor. Fast man kanske lättare kan beskriva detta ordet som en längtan istället för väntan. Vi längtar livet av oss, som talessättet säger. Att längta efter något kan vara en lång väntan och ibland kan det bli en lång pina.
Nu är det snart Påsk och Emelie kommer hem en vecka. Det längtar jag efter. Jag älskar att ha alla mina tre barn samlade. Mina underverk som jag är otroligt stolt över. Emelie har precis fyllt 21 och det ska vi klart fira. Kändes så fel att för första gången inte fira hennes dag men det går ju bra nu när hon kommer hem. Egentligen skulle jag ha behandling samma dag som hon kommer men mest troligt blir den uppskjuten tills dess att jag gjort båda röntgen.
Alla de gamla biverkningarna från cytostatikan har nu gjort sig påminda. Mun, svalg, hals, ögon, fingrar, tår. Har blivit några korta rundor idag med Selma istället för en riktigt lång. Synnerheten halsen påverkas av kylan och vinden.
TACK alla fina människor för ert fantatiska stöd!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar