GOTT NYTT ÅR!

Så kan det gå!

Denna tomte är äldre än vad jag är och så klart har jag ärvt den från mina föräldrar.

Har fått för mig att jag är så trött på dagarna att jag borde sova alldeles utmärkt på natten. Med detta resonomang avstod jag från att ta mina insomningstabletter igår kväll. Detta resulterat i att jag är helt färdig idag. Dessutom har jag en abstinenshuvudvärk som gör att det dunkar i huvudet varje gång jag rör det. Undrar hur många dagar man har abstinens? Men jag tror inte det är så farligt fr de är inte så starka. Men det är inte kul eftersom en nära vän med familj kommer på besök ikväll (hon bor normalt i Kalmar så vi ses inte så ofta). Hoppas jag kan hålla huvudet stilla, så blir det säkert jättetrevligt ändå.

Var i Limhamn idag. Skulle ta prover inför måndagens behandling, handla mat till imorgon kväll och gå till tandläkaren som också ligger där. Det var fullständigt kaos. Bilar, bussar, cyklar och gående i en enda salig blandling irrandes omkring på gatorna och orsakade oreda med allt (förstår inte varför inte gångtrafikanter kan hålla sig till trottoaren). Jag försökte ta bakgatorna och hamnade bara helt stillastående på en annan gata med  pensionärer som skulle över gatan med sin rullatorer. Nu är det ju inget fel i det i sig men de riskerar verkligen livet. Att vara bilist är verkligen inte kul med tanke på alla ”icke skyddade” trafikanter som inte är rädda för döden. Jag tänker undvika flera besök där tills snön smält bort. Fast antagligen har jag glömt bort det till nästa gång jag behöver åka dit!

En trött dag!

Vin rekommenderat av systemet och julte efter Erikas önskemål!

Dagarna rinner på och snart ska vi fira nyår. Har tillbringat eftermiddagen med olika ärenden som att låna böcker på biblioteket, handla vin till nyår, astamamedicin till Emelie på apoteket,  julte på Kahls och en ny dammsugare på Siba. Visst är det typiskt att just en sån sak som en dammsugare ska gå sönder just till julen när man ändå har en massa extra utgifter! Men det var mysiga timmar tillsammans med Erika men ack, så trötta vi var båda två när vi kom hem.

Nu blir det soffan med en lånebok och kanske en film i bakgrunden. Vi får se för jag har nästan hamnat i en ny sov period som jag bara måste komma ur innan jag verkligen hamnar där. Vet just nu inte vad det är som får mig till att bara vilja sova. Skulle egentlien ha behandling imorgon men den är uppskjuten tills på måndag. Det måste vara två dagar på rad och avdelningen är stängd på fredag. Men i slutet av behandlingstiden brukar jag må mycket bättre än vad jag gör nu. Jag antar det beror på att jag fått en lång kur nu. Måste i alla fall skärpa till mig till imorgon.

TACK för ännu en fin dag!

Mellandagar och så!

Lite nya julbilder, som jag lovade!

Har varit dålig på att skriva de sista dagarna. Finns ingen riktig förklaring till det men igår var jag med Emelie och shoppade mest hela dagen och sedan fick vi besök av Lotta med barn. Sällan det blir med alla barnen numera och igår saknade vi bara Marcus. Har varit lite halvdålig sista tiden och lite hängig så jag antar att min inspiration har saknats.

Min pappa är nu tillbaka i Höör. Vi hade sådan tur att han kunde åka till Malmö med goda vänner och tillbaka med min bror. Hade inte kännts kul om han åkt tåg i synnerhet inte tillbaka på den stora resdagen med överfyllda tåg. Skulle han ha slagits för en sittplats vet vi inte hur det hade kunnat sluta. Emelie och Marcus har börjat med träning och på söndag börjar Lundaspelen i basket. Allt är nästa som vanligt förutam att vi har glädjen att ha Emelie hemma fram till den 7 januari då hon reser tillbaka till Barcelona (men det tänker vi inte på nu).

Önskar så att jag hade mer kraft och ork till att gå längre promenader. Jag blir helt anfådd bara jag går runt kvarterett numera. Har ingen kraft längre att puscha mig själv. Men det kommer säkert tillbaka när jag slutat med cellgiftet och så. I alla fall blev de så förra gången. Det tog några månader och så var konditionen och orken tillbaka. Snart nyår, januari, februari och sedan VÅR. Allting blir lättare när vi går mot ljusare tider och det ser jag fram mot. Avsluta min kur, operation och så vår, värme och sol. Sen blir det en kamp om att hämta krafter och planera min promenad till Santiago de Campostela. Antgligen blir det utan Emelie men det var mest en önskan att hon skulle gå med. Det hade känts tryggare men inget jag räknade med från början.

Med en ösnkan om en God Fortsättning!

En riktigt fridfull, lugn och riktigt trevlig julafton fick vi tillsammans, jag, barnen och min pappa. Den var verkligen lika lugn som det låter men det innebär inte att man inte kan ha mysigt ihop för det hade vi. Efter en riktigt god julmiddag med bara handplockade delikatesser (sådan mat vi verkligen gillar) och barnen fått sina julklappar spelade vi Monopol i fyra timmar: Slutade med storvinst till Marcus. Idag har det mest varit slappe dag och dessa dagar behövs också.

Imorgon blir det lite bytedag med en del klappar som inte passade i storlek. Barnen vill klart använda sina kläder men något var för stort ocn något var för litet. Men alla var nöjda med det de fått. Hoppas vi slipper slåss med en hop som skall handla på rean för det är jag inte intresserad av.

TACK för en av de mysigaste julaftnar jag haft!

p.s. bilder kommer imorgon

Jaha, så var det med det...

Mår riktigt, riktigt dåligt. Fått besked att professorn tagit ledigt tom den 3 januari. Den 3 januari skall jag ha nästa behandling vilket i sin tur innebär att före den 25 januari kan över huvud taget ingen operation komma på tal. Jag blev lovad december senast januari. Kan inte riktigt tycka att detta är ett korrekt sätt att behandla nya patienter på. I alla fall inte om man vill att de skall stanna kar. Hela detta besök inklusive alla de pengar jag fått betala själv är nu totalt bortkastade och jag kommer vara tvungen att betala om samma belopp en gång till för exakt samma sak, dvs ett nytt läkarbesök med nya prover en ny röntgen. Det är inte billigt ska ni veta och ingen chans att få tillbaka dessa pengar för besöket är ju redan gjort 2 månader tidigare. Fullständigt bortlurad och ingen vettig förklaring.

Nu kan det kvitta om det blir i Paris eller av något annat bra sjukhus i Europa som gör denna operation för jag är tillbaka på ruta ett.  Ska kolla upp alla möjligheter och men problemet är ju att det är julhelg och på dessa tå veckor kommer inget hända någonstans så jag kan bara kolla nätet och börja undersökningen i början på januari. Ja, som sagt. Tillbaka på rutan ett och enormt mycket mer besviken och cellgiterna gör mig fullständigt galen med alla biverkningar. Något som vet något vettigt för mig att göra?

TACK för att jag fortfarande har kvar mitt "lilla förstånd"!

Stora Pepparkaksbaket lett av Emelie, Erika, Marcus, Fanny och Fredrik!

Nu känns det som jag lurar mina barn, lurar min pappa, lurrar mina vänner och antagligen också mig själv. För en månad sedan fick jag veta att man beroende på mina prov skulle kunna operera mig i december eller januari. Nu har hela december i princip försvunnit och så har även personen som sa detta! Alltså fortfarande vet jag inget.

En månad av mitt liv som jag inte vet hur långt till det kan bli utan operarion. Jag vet bara att det blir kortare och kortare och jag blir mer och mer sliten och förstörd. Jag har snart tappat alla mina krafter till att över huvud taget orka slåss för överlevnad. För en månad sedan fanns krafterna. Varje dag som går blir det mindre och mindre energi i mig till att  hitta (andra) vägar.

Jag vet nu att flera länder gör denna operation och jag hade kanske redan kunnat vara opererad om jag valt ett annan ort. Nu tror jag fortfarande att proffessorn är absolut bäst men jag vet ju att det finns flera. Känns som det är meningen att jag skall kontakta ett annat sjukhus. Det är ju en möjlighet med Barcelona men som sagt krafterna börjar tryta och jag har svårare och svårare att ta initiativ. Det krävs enormt mycket för att ta fram alla fakta och möjligheter i ett annat land om man inte tidigare har viss information. Så jag hoppas ett kort tag till, sedan vet jag att jag måste finna annan lösning-

Jag är beskviken, jag känner mig lurad, jag känner att jag luras. Jag vill inte längre att mina kära och nära skall behöva utsättas för denna väntan. Det är för mycket att begära att de skall orka både detta och sina egna ”liv”. Det är enormt påfrestande för dem. Jag märker hur det för varje dag blir jobbigare och jobbigare. Det påverkar både humör och sätt att förhålla sig till allt – inte bara runt mig.

TACK mina nära och kära för att ni finns kvar med ert hopp!

Intet är som väntas tid...

Ännu en dag i väntans tecken om man får säga det så. Hoppas ju hela tiden på ett besked från Paris och det känns bara mer och mer avlägset. Men klart jag förstår all anledning till att jag inte fått svar och så ännu men ju längre min väntan är ju mera cellgift får jag och nu är jag otroligt trött och sliten. Det gör ont när jag tar vanliga receptfria ögondroppar. Det inte bara svider det gör riktigt ont. Näsan är fullständigt uttorkad fas jag tar saltlösning ett tiotal gånger per dag och slutat helt med Ortrovin. tar bara utskrivet recept på Nasonex för att inte torka ut och bli beroende av nässprayet. Näsan rinner kroniskt och är helt uttorkad och svider. Kommer ta bra lång tid för både näsan och ögonen att bli "som Vanligt" igen om de någonsin kommer att bli det. Fast det samma gäller min hals, den blir "rivigare och rivigare" för varje dag.

Jag tänkte jag skulle julhandla maten i tid detta år och slippa köa och slippa att stå bland alla förkylda människor.. Det kan jag lova var många fler som hade samma tanke. Men mitt i allt detta julkaos handlande fanns en person som inte skulle julhandla. Hon skulle bara "handla". Hon hade minsann satt sin korg vid kassan för när hon kom dit skulle hon kunna gå före alla andra och bara låta det bli hennes tur. Jag har aldrig tidigare hört eller sett något så oerhört själviskt tidigare att jag först höll på att bli ordentligt arg. Sen tittade jag en gång till på henne och insåg att här står det inte riktigt rätt till. Hon trodde på fullt allvar att hon kunde gå in i affären, ta en korg, sätta den vid kassan, när hon var klar med sitt införskafande av varor deklarera att "Nu, nu ska jag betala för mig. flytta er alla andra". Hon fortsatte sitt tal med att hon minsann jobbade och det kunde hon visa legitimation på - Två gånger ville hon visa mig den. Hon såg minsann på mig att jag inte jobbade utan var och julhandlade så jag hade ingen som helst rätt att bara stå i kö och betala när det är min tur. För att själv inte gå upp i limningen önskade jag henne God Jul och fortsättningsvis kanske hon skulle be vänligt. för då hade motparten chans att förstå vad människan håller på med. Men till saken hör, hennes korg var helt full så det var ingen snabb person. Och vänlig kunde hon inte ens stava till.

TACK för att jag kan klara av att inte alltid bli arg!

Kan ni se hur lesden snögubben blivit de senaste dagarna?

Det är så härligt, fantastiskt, underbart att ha alla tre barnen hemma. Hade bara önskat att jag hade mer energi att göra allt jag vill att vi ska göra tillsammans som pyssel, pynt och all annan julaktivitet. Men vi får se, det är ju mysigt att bara umgås också.

Har svårare och svårare att gå på min lilltå och nu  har jag fått en förkylning som på något konstigt sätt satt sig i hals, huvud och mage. Mår mest illa hela tiden och halsondan känns som den största rivsidan på ett rivjärn. Jag blir lite nerstämd av det men hoppas samtidigt att det snart kommer positiva meddelande från Paris.

Igår var ingen bra dag alls. Idag har varit lite bättre så det går på rätt håll. Är säkert bra imorgon. Lite gnälligt kan man väl få vara när man är förkyld, men jag måste säga att jag ändå tycker att jag klarat mig förvånansvärt bra från alla smittsamma sjukdomar annars. Är ingen person som i vanliga fall blir lätt förkyld även om jag de senaste åren sedan 1996 haft tre lunginflammatíoner. Man kan på mina röntgenbilder se något som inte är helt som det skall vara på min högra lunga. Jag skaffade fram bilderna från den tiden men tyvärr är det en helt vanlig röntgen som inte visar någon föränding alls mer än att jag hade lunginflammation. Hoppas verkligen ändå att det inte är en metastas jag fått utan någon förändring i samband med de två senare tillfällena.

TACK för ännu en dag!

Vilket trafikkaos i Skåne!

Dotter nummer två hemkommen. Hon blev fast på tåget från Stockholm i Lund! Två timmar fick vi vänta på att det skulle ta dem att komma sig till Malmö. Tänk om deras trafikinformation fungerat. Då hade jag kunnat hämta henne med bilen istället och varit hemma en timme innan. Men det viktigaste: Hon är hemma och har haft två fantastiska veckor i Stockholm och på SVT och SVR. Hon har bara en massa nya intryck och underbara minnen med sig hem.

Klart kom vi inte iväg till Tivoli med alla dessa inställda och försenade tåg vet man aldrig om vi kommit vare sig dit eller hem. I nu i efterhand kan jag säga att jag var glad för det. Men jag kommer sakna Tivoli i år, det är lite speciellt att åka dit. Men det kommer nog inte finnas andra eller bättre tillfällen till det. Vi får se...

Dotter nummer ett sitter just nu på extra insatt buss hem över bron. För en gång skull var planet mer eller mindre i tid. Men det var kanske inte heller så konstigt. Så många flyg som varit inställda från alla länder hit och dit de senaste dagarna kan man kanske lättare hinna med att få landnings tillstånd från Barcelona som än så länge i år inte fått någon snö. Tågen har varit inställda hela eftermiddagen så bussar har blivit inkallade och började gå  från Kastrup först efter kl 19.00 ikväll. Så hon har tur som kom med en buss för jag kan tänka mig att det varit slagsmål om platserna. Nu ska hon komma till Hyllie om 45 minuter och då hoppas jag att jag hittar henne. Har inte varit och sett hur det ser ut med Citytunneln och runt omkring där men vi får pratas vid och lotsa varandra till oss. Det klarar säkert mor och dotter.

Sen kommer det kännas underbart att ha mina döttrar i Malmö för några veckor framöver. Och så hoppas jag på besked från Paris i veckan som kommer.

Imorgon kommer båda flickorna, hurra!

Visst är det en stor och tjusig snögubbe vi fått på vår gård!
Dock har inget av mina barn varit involverad i den.

Som jag längtat och saknat alla mina barn denna vecka. Så tooommmt utan dem. Ingen att småprata med och ingen att småbråka med :-) Men imorgon kommer först Erika hem med tåget från Stockholm ca 13.30 och om vi har tur landar Emelie kl 19.00 på Kastrup. Men kan ana att hon blir en del försenad. Vi tänkte åka över till Tivoli och insupa lite julstämning innan vi hämtar henne men tågen till Köpenhamn har varit mycket inställda så vi får se om vi kan ta oss över vilket vi verkligen får hoppas för det är så mysigt att gå där några timmar.

Andra behandlingsdagen idag. Hade svårt att somna efter all kortison igår så jag har varit rätt så trött idag. Var med Marcus hos läkare och det tog nästan två timmar i morse. Han har klart fått tillbaka sin astma. Både den vi inte vet varför han har haft och ansträngningsastman. Så det blir en del medeicinering igen. Det är mest synd om honom att han skall behöva dras med detta också. Men i vår familj har ju alla tre fått en släng av lite av varje vad gäller allergier och astma så vi har rätt bra koll på det. Hoppas bara inte det är kvalster och djurallergi han har fått för jag vill inte göra mig av med Selma nu. Nu får vi bara kolla upp om han måste ha ett intyg när han spelar SM och så. Det krävs från en viss nivå men jag har inte koll på vilken. Även om man nu inom RF, Riksidrottsförbundet kommit fram till att det inte är någon vits för "vanliga" personer att ta dessa mediciner för det ger ingen fördel för dem. Däremot gör de att astmapersoner kan spela på lika villkor så det måste verkligen förändras,hög tid för vi lever ju på 2010 talet.

Några dagar till så försvinner mitt illamående och det värsta av köldkänsligheten. Det är riktigt besvärligt med den nu när vi har sån kyla, en "riktigt våt" kyla har vi fårr dessa dagar. Men jag klagar inte på det för jag tycker snön gör att det lyser upp vår tillvaro och känns så juligt, det gillar jag. Jag hoppas den stannar här i Skåne till efter jul. Sen kan den gott försvinna för då vill vi ha vår.

Längtar, längtar så till imorgon och är så glad att jag blivit bortbjuden på middag ikväll. Trevlig kväll med trevligt sällskap piggar alltid upp mig.

TACK mina barn för all glädje ni ger mig!

En kymig dag!

Så här såg Malmö ut i förmiddags. Nu är det snart en dm djup snö.

Behandlingsdagar är aldrig roliga i alla fall inte första dagen. Men idag har känts extra tungt. Jag fick Avastin och vet nu att jag under alla omständigheter inte kan bli opererad inom tre veckor. Men såklart är det jul och nyår och då står det mesta still säkert även i Paris. Har haft svårt med alla känslor som både har varit besvikelse, ilska, aggressivitet och jag vet inte allt. Dessutom ska min nästa behandling vara 3-4 januari och det vet väl alla basketspelare i Sverige att dessa dagar är vigda till Lundaspelen. Då kan man inte vara någon annanstans än i Lund. Jag vill inte tillbringa dagen på sjukhuset då. Detta är första gången som det känns som ett intrång i mitt liv. Det kom som en chock att det blir då. Igår satt jag och kollade Marcus speltider. Jag tror att jag genom att få en tidig tid bara missar en av hans matcher men jag har inte missat en enda tidigare under alla de senaste tio åren så det är en konstig, annorlunda, krypande obehagskänsla som infinner sig som jag helst hade velat slippa. Jag vet att det är världsligt och inget att bry sig om i det stora hela. För mig är det fel och känns som jag beskrev och jag skall leva med det! Jag vet att det viktigaste är att jag skall få behandling men det är mitt BARN som spelar…

TACK alla snäll, goa för att ni finns!

Inget nytt idag heller...

Som jag trodde blev det inga nya besked idag heller. Professorn var inte med på konferensen (är utomlands), alltså ingen ny information. En veckas väntan till. Vet inte längre vad jag skall säga om det men försöker se det som att det kan bli en julklapp den 22 att jag får ett förhoppningsvis positivt besked. Känns just nu bara som jag är i ett vakum och vet inte riktigt hur jag skall bete mig. Är så glad att mina barn kommer hem på lördag så det händer en massa positivt runt omkring mig. Gör väntan betydligt kortare. Mer nervöst men myket trevligare. Vad är det nu, en månads väntan som känns som två hela år. Men man brukar ju säga att den som väntar på något gott, väntar inte förgäves eller... Kan man säga så i detta fall också? Jag tror på det nu (säger vi).

Ny behandling imorgon... Med Avastin så får det bli tre veckor minst till operation.

TACK alla ni som stöttar mig i min väntan!

Hoppas, hoppas...

Så här fina naglar fick jag igår!

Oj, vad jag hade huvudvärk igår. Kunde knappt röra på huvudet till sist. Antar att det hade med mina behandlingar att göra och när man konsentrerar sig och blir spänd kommer klart huvudvärken. Kändes som huvudet skulle sprängas i tusen bitar. La mig i tid igår och sov hyfsat bra under natten så idag känns det betydligt bättre. Var ute med Selma på Limhamnsfältet någon timme och fick en massa frisk luft och lite motion vilket var precis vad  kroppen skrek efter. Nu är jag tillbaka lite igen.

Hoppas så innerligt att professorn är tillbaka från sin resa och har haft konferens med sitt team om mig idag så vi kan få ett besked om/när det blir operation.

Snart är alla julklappar införskaffade och klara. Passar på att handla det mesta denna vecka för alla barnen är var och en på sitt håll. Men som jag skrivit det blir inte mycket klappar detta år. Jag har dragit in på det mesta. Men jag är fortfarande förundrar över alla vänliga kassabiträden som tar sig tid och verkligen visar alla kunder sitt stora engagemang. Inget annat år har jag tyckt att det varit så trevligt att gå i affärer. Men kanske är det för att så många tänker som jag och dels handlar mindre och dels är mycket tidigare ute med sina inköp.

TACK ett stort tack alla ni biträden som visar en ängels tålamod med oss kunder!

Tredje söndagen i advent redan. Nu har halva veckans nya väntetid gått och om tre dagar till vi kan ringa till Paris. Fast jag är lite rädd att professorn inte kommer vara i Paris på tisdag vilket kommer i så fall att fördröja svaret ytterligare. Har hört han ska vara bortrest. Hoppas innerligen att han hunnit tillbaka och kan ta med mitt ärende på tisdag. Det är extremt jobbigt att tänka sig att det skulle kunna bli ytterligare en veckas väntan. Så, nu försöker jag att inte tänka på det.

Var i Helsingborg och såg Marcus spela två basketmatcher. Det är så kul att se att han går framåt hela tiden. Men framför allt att han tycker att det är så kul. Sedan de haft helgsamlingar med Skånelaget har han fått en nytändning och det märks tydligt i hans spel.

Ibland när man tänker efter hur olika människor tänker kan det skrämma mig. Men egentligen skrämmer det mig ännu mera att vi aldrig stannar upp och försöker se till hur den andra personen tänkte när han agerade på ett helt annorlunda sätt än man förväntade sig. Jag blir både arg och besviken när man bara kör över personer utan att ifrågasatt sitt eget agerande eller tänkt till om det verkligen är korrekt det man gör. Visst, det har tagit mig många år att inse det och jag kan inte alltid se det bakomvarande men jag försöker och jag vet att jag kan det mycket bättre idag. Men det är klart jag måste prata eller tänka igenom det först innan jag kan se hur den andra personen tänkt och först då agera. Jag lovar att jag ska göra allt för att bli ännu bättre på det för jag är övertygad om att jag då kommer få mycket mer utbyte av personliga kontakter då.

TACK alla förstående människor som tar sig tid att lyssna!

God bättring önskar jag dig...

I Barcelona är det nu varmt och skönt! Inte alls som här i Malmö där
vi just nu bara mest har slask och blåst.

Igår fick vi veta att Kjell Broberg som i onsdags blev opererad i Paris nu har vaknat till och att han efter omständigheterna mår bra. Härligt att höra! Nu hoppas jag att du skall återhämta dig i lugn och ro och att återhämtningen blir utan problem och att du snart skall kunna komma hem och vara med din familj. God bättring önskar jag dig av hela mitt hjärta!

Äter numera Alvedon var fjärde timme. På så sätt har jag kunnat gå ut med Selma lite. Jag har tagit henne till hundrastplatsen på Limhamnsfältet där vi stanna någon timme. Jag tror hon sprang konstant hela tiden. Jag linka efter men det var skönt att komma ut i luften och det var skönt att röra på sig. Min tå är fortfarande lika svullen och det kommer den säkert vara flera veckor till men jag önskar att det inte skulle göra så ont.

Ni som inte gillar Idol fortsätt inte läsa.

Som väntat blev det Jay som vann titeln idolvinnare 2010. Det visste vi redan efter omgång nr ett i Idol att svenska ungdomsfansen bestämt sig för, så egentligen var gårdanens tävling bara en formsak.

I mina (och en hel massa fleras) ögon vann Minnah överlägset igår. Genom sitt framträdande med Gwen Stafani låten visade hon oss återigen att hon har en bred och härlig reportoar. Hon var bara så bäst igår. Jay var en blek kopia av sitt vanliga jag med en mycket nervös inledning. Like a prayer gör han mycket bra och det ska han ha all eloge för, men idolvinnare knappast. Vi kan väl tänka oss honom som hårdrockssångare i ett band men som ensam sångare kommer han aldrig att komma mycket längre än igår.

Mycket bättre än första låten gjorde han inte den sista vinnarlåten heller. Det blev ett tråkigt, långt, enformigt nummer. Minnahs framförande gjorde att man lyssnade och kunde uppskatta den för kvällen så prestigefyllda vinnarlåten. Vi får hoppas att man om en månad kan ge ut en cover med henne istället. Det är hon(och vi med) värd. En riktig Idol var hon igår och nerverna som hon så ofta själv pratar om var helt lagda på hyllan. Alla tre låtar hon framförde var scenmässigt, sångmässigt och uppförandemässigt perfekta.

Minnah hade helt juryn på sin sida med störst beröm för låt nr ett. Heja Minnah du är en Idol och jag önskar dig all lycka till med din karriär inom showbranschen. Ta för dig!

Personligen tror jag att vi om ett år endast kommer att få glädjen att lyssna på Minnah, Weise och Linnéa. Alla tre har visat sin storhet och har alla gudagåvan att kunna underhålla oss var och en med sin specialitet. Jag vill se mer av dem…

p.s. allt är min personliga uppfattning

TACK för att operationen i Paris gått bra!

Fraktur i lilltån!

Hoppas det blit gott...

Ja, det var ju det jag misstänkte att jag hade en fraktur i lilltån. Annars kunde den inte vara så svullen och göra så ont hela tiden. Nu är det i alla fall konstaterat. Det tråkiga är att man ju inte kan göra något åt det mer än att äta värktabletter, vilket jag ät måttligt förtjust i. Sen hjälper ju inte alvedon alltför mycket vid denna smärta så det är bara till att vänta till det vill ge med sig. Så liiiite synd om mig är det J.

Fredag kväll, final i Idol. Jag hejar för fullt på Minah och jag tror min vännina som jag skall se det med kommer att heja på Jay. Så vi kan slåss i soffan ikväll om vem som är bäst! Fast det är bara kul och vi blir aldrig ovänner för såna bagateller. Har satt in en flygande Jacob i ugnen som skall bli lagom klar att ätas till. Det var länge sedan jag gjorde det men Marcus har frågat om det den sista tiden och i dag blev det av.

TACK alla underbara sköterskor på MAS för att ni bryr er om era patienter!

Uppskjuten behandling!

Denna kruka har jag haft i säket 20 år men varje år står jag och beundrar den.
den symboliserar julen för mig. Fågeln är så söt så jag kan gråta!

Har varit på läkarbesök idag. Vi bestämde att skjuta på min behadnling från måndag till torsdag. Det tycker jag känns skönt för jag kan ju inte gå vare sig i kylskåp eller frys under behanslingsdagarna. Inget barn är hemma mellan måndag och lördag så ingen kan hjälpa mig att ta fram maten. Det innebär två dagar med rumstemererad mat. Får ta fram vad jag behöver innan jag går iväg på torsdag. Men det ordnar sig. Kommer ändå bara längta efter att barnen kommer hem.

Varför vi bestämde att vi skulle skjuta på det beror mest på att vi ska vänta på operationsbesked från Paris. Om man skall operera snabbt kan man inte ta Avastin innan. Det måste gå tre veckor först. Så det innebär att jag kan säga ja till omedelbar operation om det mot förmodan skulle gå så snabbt (vilket jag ju klart hoppas på). Om man så skulle säga självaste julafton hade jag sagt ja till operation. Vi ska även ta ett nytt prov på mina markörer (eller hur man uttrycker detta). Är så nervös för att om jag inte har ett nytt värde  blir det uppskjutet två veckor till innan man kan ta upp mig till diskussion i deras konferens. Tar provet imorgon och så  faxar jag ner det till Frankrike.

Imorgon ska jag röntga min lilltå. JA, jag vet det är mesigt men det gör så ooonnnt. Vare sig jag sitter, står eller går. Det är inte så att det blir något bättre heller, det gör mer och mer ont för varje dag som går. Något mystiskt är det. Men imorgon får vi veta vad det är. Tänk att det kan gå så fort att få en tå röntgad. Men om man får cancer kan det ta flera år innan man kommer under behandling!!!

Jag orkar inte med att bara vänta!

Min akt kom inte upp på konferensen igår i Paris. Jag får vackert vänta en vecka till. Är det någon som fattar hur besviken man blir över att vecka efter vecka bara vänta på att vänta på ett besked och få svaret att man skall vänta ytterligare. Efter ett och ett halvt år med väntan trodde man ju att man skulle vant sig. Men man vänjer sig ALDRIG. Vecka efter vecka bryter det ner en mer och mer. Ovisshet är så nedslående att bara det kan få cancer i sig att bli värre. Jag tror ingen som inte varit utsatt för en omöjlig väntan kan föreställa sig hur det känns.

Nu skall en vecka till i ovisshet bearbetas och fördrivas… hur gör man, är det någon som har klarat ut det? Just nu är jag arg, ledsen och besviken i en farlig blandning tillsammans. Jag känner mig bara mer deprimerad, förtvivlad och helt maktlös. När skall det sluta! Är det lönt att säga att jag väntar på nästa onsdag när nästa läkarkonferens kommit upp. Egentligen skall min ordinarie behandling med cellgifter vara slut men eftersom vi inte fått något besked om allt är positivt eller negativt vet jag inte hur min läkare resonerar. Cellgifter i onödan har jag ingen lust till, så dåligt som man mår vill man verkligen inte göra om man inte måste. Men jag antar att jag inte skall klaga.

Har precis läst en otrolig bok som heter ”Fortfarande Alice” av Lisa Genova. Den handlar om en ung kvinna som får Alzheimer i ung ålder och är medveten om vad som skall hända henne. Nu är den inte sannhistoria, men det kunde lika gärna vara det. Så denna vecka som jag väntar vidare skall jag tänka på Alice varje gång jag klagar över väntan, det blir mitt försvar.

Var och såg en fantastisk julshow, Christmas Comedy,  med Johan Glans, David Bartra, Anne-Lena Brundin, Özz Nûjen och Jesper Rönndahl. Helt klart sevärd och vi skratta nog oss igenom halva showen. Jag var där tillsammans med ett antal andra glada tjejer från www.levalivet.com. Läs gärna mer om oss. Innan showen hann vi med att äta på "Nya Tröls". Helt klart godkänt och välkänt av dem flesta i Skåne utom mig, (och kanske en och annan till) men är tydligen en typiskt ”after-work” pub. Ligger extremt bra till och nära Nöjesteatern. Tog med mig kameran för jag tänkte lägga in lite bilder från igår. Visade sig att jag glömt minneskortet i datorn här hemma så tyvärr får ni hålla till godo med annan ”icke-rolig” bild. Det var slarvigt av mig men ack så typiskt mig numera.

Har fått iväg ansökan i efterhand om en second opinion. Tyvärr kan man bara söka för de kostnader som är relaterade till läkarbesöket, alltså inte till resa och boende vilket är det dyraste i det hela. Men som sagt jag är glad om jag får tillbaka pengarna får besöket. Man kan ju knappast värdesätta sitt liv i pengar, eller?

TACK för en fantastisk kväll med alla levalivet tjejer!

En förlorad biljett!

Väntar, väntar och väntar och hoppas att mitt ”case” kommit upp på läkarkonferensen idag, för jag har inte fått något annat besked.

Fick ett sms från min dotter i Stockholm att hon när hon skulle ta upp telefon numret till honom de ska bo hos tappade hon sin tågbiljett hem!!! Ok, vad gör man som mamma då. Jo, alla sinnena blir helskärpta och fantasin skenar iväg. På fullt allvar tar jag för givet att detta kan åtgärdas på bästa sätt. När vi beställde resan var jag som värsta curling förälder, säker på att om vi sett  till att ha en biljett i handen skulle vi vara som säkrast på att hon kom hem säkert. Hon skulle veta vilken vagn och plats hon skulle ha osv. Inget kunde vara fel med detta. Hade jag själv bokat den hade jag bara bokat en biljett på nätet med en kopia till min mobil. Tänkte, vad gör vi om hon raderar messet (hon brukar göra det med alla sina sms) eller det som alltid inträffar när jag ringer, mobilen är inte laddad eller kanske något annat vanligt missöde. Så jag bokar biljetten via ATG ombud (vet inte när jag sist gjorde detta) och löser ut en biljett för 20 extra Skr. Det tyckte jag var ok. Ända tills igår. När jag ringer SJ som då säger, jaha, då får ni lösa ut en ny biljett som kostar 100:-. Skämtar dem, tänker jag, men, nähädå. Hade jag gjort som jag brukar till mig själv hade vi bara kunnat trycka ut en ny biljett utan några extra kostnader vare sig 20:- hos ATG eller 100:- hos SJ. Så gammalmodig jag är. Säkerhet går inte före elekroniken idag. Hon hade bara behövt uppge bokningsnummer på SJ, utan mobil, utan självutskriven biljett utan något mer än sin ID handling. De hade kollat det mot hennes legitimation och allt skulle vara frid och fröjd. Så dumt av mig, My mistake. Aldrig mer skall jag be om en biljett utskriven av någon annan en mig själv. Jag kan ju trycka ut hur många biljetter som helst själv, jag kan gå ombord med 10 biljetter om jag tyckt det var bra. Men om jag trycker att jag vill betala extra hos någon, ja då är det kört. Det spelar ingen roll vad jag gör längre, detta lilla tryck betyder att hon på alla sätt och vis måste ha en SJ biljett i handen annars får hon inte åka med. Kvittar att vi har bokningnummer och alla uppgifter som en bekräftelse i handen, det går inte idag. För mig väldigt stelbent men typiskt svensk byråkrati. Vilken märklig värld vi har hamnat i…

p.s. Vi ska ringa hittegodsavdelningen i Stockholm såklart också, för vem kan åka på denna biljett utan ID???? Antagligen alla som är intresserade av att komma till Malmö den 18 december.

TACK för all hederlighet vi svenskar ändå har!

Ny dag, ny vecka

Gissa var denna hänger?
På mitt rum i sovrummet, inköpt av min dotter i Barcelona för ett år sedan
kanske får den snart sällskap av Zlatans  Milantröja (jag skojar, jag hejar på Bercelona
och Zlatan inte Barcelona och Milan så det kommer aldrig upp)

Ny dag, Ny vecka. Idolfinalvecka. Ja, jag följer Idol. Inte slaviskt varje vecka, men nästan, sedan sju år tillbaka. Vi börjar bli specialister här hemma (också, hihi). Förra året tippade jag Tove och Erik i final men höll på Tove sedan hennes första framträde hemma hos sig själv när Anders Bagge fann henne (jo, hon blev trea men jag tror det är henne det gått bäst för sedan dess av fjorårets bästa 10). I år håller jag på Minnah sedan första gången jag hörde henne (innan hon åkte ut men kom tillbaka). I fredags sjöng hon magiskt! Och är en stjärna av världsklass kommer säkert gå lika bra för henne som för Agnes. Det måste väl tyda på att när juryn behöver en vikarie kan jag hjälpa till, jag måste ju känna igen en idol när jag ser en! (jag skojar).

Hoppas på svar från Paris denna vecka. Det är en icke behandlingsvecka vilket brukar innebära att jag mår helt ok i slutet på veckan och kan börja med långpromenader med Selma. Då mår jag så mycket bättre när jag kan.Då tycker jag det är ingeting med cellgiftet (denna period sträker sig då fram till måndag kväll när nästa första behandling är avklarad) Det händer en hel del annars vid sidan om min sjukdom just denna vecka och då går väntetiden snabbare. På torsdag måste jag ha någon form av besked från Professorn för jag skall träffa min egen svenska läkare och vi måste ta ställning till hur min framtida behandling skall se ut. Hoppas jag kan få någon att ringa om jag inte fått svar per mail då.Det måste man ju ha förståelse för i Frankrike, men det är klart de har.

Min lilltå har inte blivit bättre, snarare tvärtom, så jag hoppas min läkare kan remitera mig till någon om det fortfarande gör ont på torsdag. Tån är numera dubbel storlek och en fjärdedel av foten är en enda stor känselbit. Vad jag än gör, går, sitter eller ligger ömmar den. Säkert som det skall för jag tror det beror på cellgiftet. Jag kan ju inte göra som man gör med idrottsskador; kyla/värme, eftersom jag inte tål kylan. Annars är detta det jag ordinerar mina egna barn när de får liknande skador.

TACK alla fina vänner för ni är just ni!

Tack för idag.

Så här fin julbrosch köpte jag på Guldfynd när vi var och julshoppade.
Den stödjer Rosa Bandet

Idag har varit en ok dag. Vare sig mer eller mindre. Den isiga, kalla, fuktiga luften har gjort det svårt att vara ute mer än fem minuter i taget, vilket var en besvikelse för jag hade velat röra på mig mycket mer. Körde Erika till tåget imorse vid halv nio och gick sen hem och sov en timme till. Sen har jag klarat att vara vaken och nu får vi snart en gäst och då kan jag ju inte sova, eller hur.

Nu är Erika i vår kära huvudstad, Stockholm. Där ska hon vara fram till den 18 december, snyft. Som jag saknar henne redan. Jag är så van att alltid ha henne att prata och diskutera med så man märker inte att man saknar henne så mycket förrän hon är borta. Hoppas de får två bra veckor på Sveriges Television där de ska praktisera.

Marcus kom hem från Kristianstad och basketlägret idag och där har det bara varit bra. Han saknar nog mest att det är slut och vill inte vara tillbaka till vardagen igen. Om han fick bestämma skulle han slutat skolan och bara ägnat sig åt basket i alla former. Men lite kul är det för storasyster och lillebror att de båda utövar samma sport och älskar det lika mycket båda två.

TACK för idag!

Äntligen...

Min finaste julkalender någonsin.
Inköpt av en väninna där man minst anar det. Gekås i Ullared!
Så passa på när ni julhandlar där.

Äntligen! Nu börjar jag känna igen mig själv och komma tillbaka till verkligheten. Har vilat en gång idag och sov helt ok i natt. Skönt att börja känna mig lite mera normal. Värsta cellgiftsbiverkningarna har lagt sig och maten börjar smaka lite igen. Har bara kvar lite av sötsmaken, dvs att de mesta smakar lite sötare än vad det är. Fast det har ju sina fördelar också för man blir inte sugen på sötsaker. Lite chokladoman är jag ju trots allt men de här dagarna blir det ytterst lite av den varan. Jag ger mig hellre på nötterna nu så här i juletid.

TACK för den fina julkalendern, den pryder fint i köket nu!

En vanlig dag!

Så här julfint har vi det på vår innergård!

Jag är så glad att jag har min sjukgymnast som kan förklara vissa kanske enkla frågor men på ett mycket bra och lättförståligt sätt. Hon är helt fanstastiskt både i basal kroppskännedom och i mänsklig medkänsla. Idag när jag kom berättade jag om att jag bara hade sovit det senaste dygnet och det är nästan omjöligt att ta sig själv i kragen och sätta stopp för allt sovande. Men man måste, man måste tvinga sig tillbaka och igång. Hon lärde mig att sätta äggklockan på 3 gånger en halvtimme per dag tills det blev självklart. Att bara sova trettio minuter tre gånger om dagen. Och det har hjälpt idag. Jag måste ju vila men jag måste samtidigt ta mig tillbaka till verkligheten och tillbaka till ”fighting-staidiet”. Tror jag är där om några dagar. Har fungerat ok idag men jag har en enorm tryckande huvudvärk som är så lätt att bara falla tillbaka till och lägga sig och somna igen för flera timmar framåt. Men jag vet, jag får inte göra det. Jag vet som jag sa igår att det bara är cellgifterna tillsammans med cancern som vill vinna över min hjärna, men jag får inte tillåta det. Jag måste bromsa det, jag måsta själv ta kommandot. Så nu har jag sagt det, nu ska jag bevisa för mig själv att jag klarar det igen.

Så lätt att bara låta dagarna försvinna med sömn fram till jag har ett besked från läkaren i Paris, men jag förlorar bara egen tid på det. Jag måste ta till vara på dagarna och se till vad varje dag för med sig. Fast vissa dagar undrar jag över. Men då får jag lära mig att se till det lilla och vara tacksam för det stora (livet).

Var på ett av Malmös minsta shoppingcentrum, Kronprinsen idag. Det var kul att köpa första julklappen. Det kommer inte bli så många till i år. Att leva på sjuklön innebär begränsad enonomi. Vet att barnen inte kommer klaga på det men det är ändå kul att få köpa till dem även om det inte blir något speciellt. Det var behagligt att gå där för det var inte mycket folk och dem som var där var idel på gott humör och sånt smittar av sig. Jag var därför på riktigt gott humör när jag kom hem. Fram för en jul med bara glad personal bakom kassadiskarna, kan vi inte bestämma det. Då kommer julen bara bli såååå mysig och avkopplande.

TACK snälla "min sjukgymnast" för all hjälp du ger mig!

Som jag sovit...

Lite julfint!

Som jag sovit. Jag vet att man blir trött av cancer och behandlingar. Jag vet också att man inte kan sova sig pigg för konstigt nog blir man bara tröttare och tröttare när man sover. Men jag tror ändå att jag behövde all sömn och att jag imorgon kommer vakna mer utvilad och med mycket mer energi. Idag har jag varit orkeslös och utan något driv. Men som jag sa igår, jag behöver vila kropp och knopp och inte tänka så mycket.

Har i alla fall kommit iväg till affären och fått hem lite mat fast man varnar och ber bilister att stanna hemma så mycket det bara går. Men vi hade slut på så gott som allt här så lite mat var jag tvungen att handla. Tvätten är snart också klar. Marcus skall på Skånelagsläger imorgon och behöver alla sina träningskläder till då. Så det är också klart. Bara till att packa ner nu. Han ska vara i Kristianstad fredag till söndag och bara spela basket. Det är nog det bästa han vet och han älskar att vara på läger. De är fem stycken killar från Malmö som skall samåka och som tur är har vi två föräldrar med stora bilar som kan köra alla. Annars hade vi fått åka med två bilar upp och två bilar hem.

Selma vill leka!

Hörom dagen lekte jag med Selma så tufft att jag drämde min egen fot i väggen och jag tror faktiskt att jag bröt lilltån. Det gör mer och mer ont för varje dag och jag haltar mer och mer. Så gnälligt men det gör otroligt ont. Har försökt göra ett mindre litet paket av de två minsta tårna nu och det känns lite bättre. Vad jag känner till kan man inte göra något åt detta så det är bara att vänta ut tiden tills det går över. Att vänta är numera en av mina specialitéer så det ska väl inte bli något problem.

Snö, snö och åter snö. Vi har helt vitt ute och det är så fantastiskt att man riktigt önskar att julen varit här nu. Man jag tycker synd om alla stackars resenärer som inte kommer någon vart just nu med vare sig tåg eller flyg. Så sårbara vi är. Men om jag förstår det rätt kommer det avta med snöfallen imorgon. Men kallt skall vi fortsätta att ha så vi får säkert behålla det ett tag till.

TACK för all vila och sömn jag fått!

En lugn dag.

Har haft en dag när jag absolut inte orkat göra mer än gå små korta promenader med Selma. Men jag tycker det har varit lite mysigt att bara få vara. Att försöka komma ikapp med vardagen. Att inte det bara måste hända något varje dag. Har tyckt det varit lite jobbigt med att det har funnits saker som absolut varit tvungna att göras precis varje dag. Det är inte så att jag inte vill att det skall hända något alltid. Jag har alltid före min sjukdom varit en av de mesta aktiva personer som inte stoppat för något. Det har varit full fart från tidig morgon till sen kväll. Jag hann nog aldrig ens att se på TV, vilket jag inte frågar efter. Det finns så mycket annat trevligt att göra. Men just nu har det blivit för mycket. Jag har inte hunnit smälta vad som hänt och jag har inte hunnit ikapp med att kroppen behöver vila min hjärna behöver sömn för att orka med att vara sjuk. Det tar på krafterna att vara sjuk, det tar på krafterna med behandlingar och det tar på krafterna att försöka bli frisk. Imorgon hoppas jag att jag vaknar pigg och glad och kan ta itu med alla papper som skall skickas in till Försäkringskassan.

Kan inte fatta att vi har så mycket snö och det är bara 1 december. Mer är på väg. Men nu får det ligga till efter jul så vi kan få ytterligare en vit jul att mysa till. Finns väl inget mer julelikt än snö ute! Det lyser upp den mörka årstiden och gör att den går fortare. Jag har redan fått en massa julstämning med snön, julmusik, lite glögg och alla fina julstjärnor i fönster och stearinljus på borden. Saknas bara julmaten och granen nu.

TACK för denna återhämtningsdag!