Som jag trodde blev det inga nya besked idag heller. Professorn var inte med på konferensen (är utomlands), alltså ingen ny information. En veckas väntan till. Vet inte längre vad jag skall säga om det men försöker se det som att det kan bli en julklapp den 22 att jag får ett förhoppningsvis positivt besked. Känns just nu bara som jag är i ett vakum och vet inte riktigt hur jag skall bete mig. Är så glad att mina barn kommer hem på lördag så det händer en massa positivt runt omkring mig. Gör väntan betydligt kortare. Mer nervöst men myket trevligare. Vad är det nu, en månads väntan som känns som två hela år. Men man brukar ju säga att den som väntar på något gott, väntar inte förgäves eller... Kan man säga så i detta fall också? Jag tror på det nu (säger vi).
Ny behandling imorgon... Med Avastin så får det bli tre veckor minst till operation.
TACK alla ni som stöttar mig i min väntan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar