Har haft en dag när jag absolut inte orkat göra mer än gå små korta promenader med Selma. Men jag tycker det har varit lite mysigt att bara få vara. Att försöka komma ikapp med vardagen. Att inte det bara måste hända något varje dag. Har tyckt det varit lite jobbigt med att det har funnits saker som absolut varit tvungna att göras precis varje dag. Det är inte så att jag inte vill att det skall hända något alltid. Jag har alltid före min sjukdom varit en av de mesta aktiva personer som inte stoppat för något. Det har varit full fart från tidig morgon till sen kväll. Jag hann nog aldrig ens att se på TV, vilket jag inte frågar efter. Det finns så mycket annat trevligt att göra. Men just nu har det blivit för mycket. Jag har inte hunnit smälta vad som hänt och jag har inte hunnit ikapp med att kroppen behöver vila min hjärna behöver sömn för att orka med att vara sjuk. Det tar på krafterna att vara sjuk, det tar på krafterna med behandlingar och det tar på krafterna att försöka bli frisk. Imorgon hoppas jag att jag vaknar pigg och glad och kan ta itu med alla papper som skall skickas in till Försäkringskassan.
Kan inte fatta att vi har så mycket snö och det är bara 1 december. Mer är på väg. Men nu får det ligga till efter jul så vi kan få ytterligare en vit jul att mysa till. Finns väl inget mer julelikt än snö ute! Det lyser upp den mörka årstiden och gör att den går fortare. Jag har redan fått en massa julstämning med snön, julmusik, lite glögg och alla fina julstjärnor i fönster och stearinljus på borden. Saknas bara julmaten och granen nu.
TACK för denna återhämtningsdag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar