Emelie och Selma har verkligen funnit varandra.
 Selma ligger vid ytterdörren och väntar på dig till du kommer igen den 18 december.

Andra dagen av behandlingen är nu avklarad. Känns rätt så ok. Lite illamående och mycket trött men har kunnat sova under behandlingen och det gör att det ändå känns lite mer ok. Jag tvingar mig själv att sova under tiden. Innan tog jag alltid med mig en massa att läsa men jag har slutat med det och på det sättet finns det inte mycket annat att göra än att koppla av. Det har jag nu lärt mig är det jag mår bäst av. Om jag läser får jag krav på mig att komma ihåg vad jag läst och det kan jag lova er att det gör jag inte. Det är bara ett sätt att hålla hjärnan igång vid fel tidpunkt. Så det är jag lite stolt över mig själv att jag lärt mig att göra.

Snart dags för stora pepparkaksbaket!
Så här fint hus gjordes hemma hos oss på frihand förra året.
Vad skall det bli i år?

Emelie är nu tillbaka i Barcelona och det känns såååå tomt efter henne. Både jag och Selma saknar henne otoroligt redan (fast det gör hennes syskon också, det vet jag). Det blir så intensivt när hon är här så tomheten blir extra stor. Det är sån fart och fläkt över henne och hon fyller en "stor plats"  mitt hjärta. På söndag åker Erika till Stockholm för praktik i två veckor där. En vecka får jag ha Marcus för mig själv sedan blir det en fruktansvärd vecka utan barn. Det slog mig just nu. Fyyy vad trist! Hur ska jag klara det? Jag som är barnoholic. Måste ha mina barn nära mig för att trivas. Kanske jag binder dem för hårt till mig men mina barn är allt för mig. Men det kanske är tid för mig att vänja mig, och ja jag vet man bara har barn till låns. Det är meningen att jag som vuxen skall fostra dem till självständiga individer som kan stå på egen ben. Men jag anser inte att det är samma sak. Jag tycker alla tre klarar sig förträfligt utan mig. Jag har bara behovet av att alltid veta att de mår bra och att de har det bra. Det vet jag när jag ser dem och träffar dem.

Har inte hört något nytt från Paris så nu räknar jag med att jag inte får det heller  förrän nästa vecka. Ska skicka in ansökan till Försäkringskassan för Second opinon nu.Det blir antagligen inte så att jag hinner få in papprena i tid till en ansökan om operations kostnader betalda i förtid. Det är bara att få fram 200 000 Skr i förtid nu. Är det inte fullständigt vansinnigt att vi som svenskar skall behöva betala för att få bästa sjukvård. Vad har hänt i Sverige och med den sjukvård vi kunde vara så stolta över? Jag lider med alla som inte har möjlighet att kunna betala för sig själva utan bara bli palliativt behandlade när det kan finnas möjlighet i utlandet att bli botad. Vad är ett människoliv värt i Sverige? Inte så mycket har jag numera förstått.

TACK Emelie för dessa  fantastiksa dagar du förgyllt min tillvaro med! Saknar dig muchisimo.