Är det inte det ena, så är det det andra...

Ser ni fiskarna som blir matade?
Det är vi La Rambla fast den som går ut i vattnet i Barcelona.
Någon matar dem med stora bröd och så här glada blir dem!

Två dagar kvar, tre till vi har svaret!

Idag känner jag mig helt groggy. Vet inte hur jag lyckades med detta men av någon anledning missade jag att stoppa i mig de två små vita avlånga insomningstabletterna. Jag tryckte ut dem och la dem på diskbänken och glömde dem där. Kunde alltså absolut inte somna. Eftersom jag trodde jag tagit dem var min tanke att jag måste gjort något annat. Jag drack två koppar te på kvällen så jag bestämde mig för att göra som med kaffet på den tiden jag drack kaffe. Aldrig dricka en kopp efter kl tre för då somnade jag inte. Jag visste det var grönt te jag drucket men tänkte att det måste ändå innehålla en massa koffein/tein. Så jag låg och vred och vände på mig, jag hörde tidningsbudet komma och gå och till slut måste jag somnat lagom till klockan ringde och Marcus skulle till skolan. Jag gick upp helt förstörd, gick till köket för att ta min medicin och där fann jag dem. De två små avlånga tabletterna som bara låg där på diskbänken och såg så förargliga ut. Helt snopen blev jag men samtidigt glad för då var det ju inget som var konstigt och jag kan fortsätta dricka te på kvällarna. Lite glad åt det är jag.

Var och tog proverna som jag måste ha med mig till Paris. Hoppas det inte skall bli några problem med dem. Det är dyrare om jag skulla ta prover därnere och sekreteraren bad oss ha med dem, så det är gjort till hälften nu. Ska ringa och få provsvaren imorgon, hoppas jag. Sen hoppas jag att de är bra för jag vill slippa ta nya på fredag eftersom jag kommer få en cellgiftsbehandling på måndag. Sköterskan tyckte det var för tidigt att ta dem en vecka innan men vi gjorde en kompremiss. Om proverna är bra idag, slipper jag ta nya på fredag.

Jag har varit på samma läkargrupp och tagit prover både på mig själv och på mina barn i 18 års tid nu. Idag när jag kom fanns där, en ny, vad jag tror, undersköterska som informerade mig att jag inte skulle vara där. Nähä, var ska jag då vara? Svaret var att eftersom inte någon läkare remitterat mig att ta prover från läkargruppen skulle jag fortsätta till andra huset. Jaha, men jag var här för två veckor sedan och då med gamla vana personalen som tog provet. Hon kände ju igen mig klart men sa inget om att jag nu skulle gå någon annan stans nästa gång för att ta dessa prov som jag det senaste 1½ åren tagit i detta rum och numera skulle tas i ett annat hus. Men om man nu är ny personal och jag säger jag är en gammal patient, kan man inte informera på ett korrekt och vänligt sätt. Vi har numera en ny chef som har ändrat personal och rutiner. Numera skall patienter som kommer från sjukhuset ta prover där och patienter som kommer direkt från läkare ta proverna här. Eller ännu bättre: sätt upp en stor skylt om det! Då blir det ju tom smidigt. Jag är inte gnällig, det gör mig inget var jag tar proven, bara det är en bra sköterska och man är vänlig. Jag bara tyker att med ett service yrke skall man ha lite känsla för hur man säger saker och ting.

En ny lustig grej har hänt mig. Jag vet inte hur detta kan ha gått till med när jag skulle gå igenom min journal och se bakåt i tiden när allt börjad , när jag fick min port a cath inopererad och när jag fick första cellgiftet och hur jag reagerat osv. Då fanns inte allt med! Det saknas 15 veckor av mitt sjuka liv. Bara inte finns med!  Jag frågar mig varför? Om jag ber om min journal vill jag väl ha hela, eller? Varför skulle jag bara vilja ha de senaste året. Varför ta bort fyra månader av min sjukdomstid närjag ber om en journal. Är det så att pappret tar slut efter blad elva? Är det en inställning på datorn? Kollar man inte att hela är med? Förstår inget men söker sjukhuset igen, för att åka igen och hämta det sista imorgon, som jag hoppats slippa för jag trodde alla papper var klara och bara behövdes gås igenom av mig och så stoppa i en mapp och så var det klart. Men inget skall vara enkelt. Alltid skall det finnas med något mer. Oftast är det jag själv också som måste fara åt alla möjliga håll i Malmö för att få tag på allt. När orken tryter och både sinne och minne bleknar är det inte helt enkelt att få ihop allting. Lite mycket jobbigt tycker jag.

TACK alla underbara människor för att just du är du!