Lite bilder från Paris som talar för sig själv. Lovar att jag skall visa flera inom kort.

Var uppe tidigt idag och såg Marcus spela två basketmatcher. Han börjar bli ordentligt bra och har åter tagit ett steg upp på sin egen karriärstege. Riktigt kul att se honom ge järnet fullt ut i två matcher på raken. Så kul att se det speciellt som storasyster Emelie (hemkommen från Barcelona igår kväll) var med och tittade. Fast hon brukar alltid tycka att det är kul att se honom spela.

Efter matcherna var jag tvungen att åka hem och sova ett bra tag. Är helt slut från Paris resan. Behöver nog några dagar till på mig innan jag hämtat mig fast jag skall ha en ny behandling på måndag. Vi fick skjuta på denna fjärde gång eftersom jag var borta en av dagarna, Men man ska inte heller ha behandling så nära röntgentagning så det var också en anledning till att det blev bestämt på måndag. Då ska jag även försöka få iväg alla bilder och prover som professorn behöver för jag hoppas man kan ta med det till denna veckas konferens (med tur går det).

Det jag vet idag är att det så här långt inte finns några problem med att man kan operera mig. Skulle något nytt dyka upp ställs allt annorlunda. Han behöver veta hur mina allra första röntgenbilder för ett och ett halvt år ser ut och jämföra dem med de sista för att se om en positiv förändring finns annars blir det mera cellgifter först. Han var inte heller nöjd med alla prover jag tagit med mig utan saknade något som jag inte förstod. Har med mig namnen till min läkare som jag hoppas kan hjälpa mig snabbt på måndag med dem. Sen skickar jag allt till Paris. Känns som jag över huvud taget inte vet mera från denna resa men jag antar att jag kommit ett steg närmare ett beslut. Ville så gärna ha ett definitivt svar och helst ett datum på en operationsdag men antar att jag var lite naiv där. Men man lär så länge man lever och fast jag tyckte att jag inte kunde bli mer förberedd än jag var blev jag ändå både besviken, arg och ledsen för jag vet faktiskt inte mer idag än jag visste innan jag reste.

Det är så kul att ha Emelie hemma några dagar. Tyvärr åker hon tillbaka på tisdag. Men hon kommer hinna med ett läkarbesök för sitt opererade knä. Vi ska också ha en liten myskväll och en utekväll. Vi har förberett som vi brukar inför första advent, min favorithelg. Fast denna gång tog det tre turer på vinden och en massa tid för av någon anledning hade vi städat bort jullådan. Vi höll på att aldrig hitta den. Till slut tog Marcus och Emelie tag i det och riktigt röjde igenom alla lådor och hittade den längts in.  Jag blev överlycklig när de kom ner med den. Numera blir jag glad för minsta lilla och som vanligt börjar jag gråta. Men det betyder så mycket för mig att få advents pynta och ha alla ljus och stjärnor framme när den första advent är här.

TACK för allt ljus som lyser upp i denna mörka tid!