Kort om mina senaste år.



onsdag 10 november 2010

Inget nytt idag heller!

Visst ser Muffinsarna sagolikt goda ut. De var ändå godare att äta än titta på!
Önskar jag kunde baka lika gott som Cicci kan.


Min läkare har INTE ringt idag. Min läkare kommer INTE att ringa idag. Min läkare har inte tid att ringa mig för hon har varit ledig i några dagar. Hon ringer när hon får tid, vilket kanske blir imorgon eller kanske på fredag. Allt detta meddelade sköterskan mig idag. Hon vet om att hon skall ringa mig men det är inte överst på hennes lista. Så har vi patienter det. Jag har full respekt och förståelse för att det har mycket att göra, men det underlättar inte för mig som väntar att hon vet om att hon ska ringa med har inte fem minuter över att ringa och fråga om det är riktigt viktigt.


Alla dessa mediciner stoppar man i mig under loppet av fyra timmar
och mer kommer imorgon!



Halva tredje behandlingen är nu avklarad. Det gick bra. Dosen är neddragen ytterligare från förra gången eftersom jag reagerade så strakt med strypkänslorna från första behandlingen Det är ju mest det jag är rädd för, att jag skall känna att jag stryps igen. Ögonen får också väntas med tills jag får pratat med läkaren, men jag misstänker att det inte finns så mycket att göra åt dem. De rinner och rinner och ibland tror folk jag möter att jag gråter. Är inte ens lönt att förklara det blir bara att jag säger att det är känsliga ögon och så nickar de lite misstänksamt. Jag drar upp kapuschongen lite längre över huvudet. Spänner sjalen tajtare över munnen så ser jag ut som värsta banditen och då vågar inte lika många titta på mig för jag ser så skum ut. Kan tänka mig vad folk som inte vet vem jag är men som ser mig och Selma ute på gatorna säger om oss. Säkert något med där kommer hon, du vet hon jag berättade om som ser ut som det var hon som sköt på alla Malmö bor.

Nu ska jag gå och vila lite. Cellgiftet gör mig trött kortisonet gör mig pigg – ingen bra kombination.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar