En bra dag kan vad som helst hända!

På SPA helg I Varberg kurortshotell med Erika

Idag vaknade jag med energi i kropp och knopp. En kombination jag verkligen gillar. Oftast är det antingen eller. Kommer inte ihåg sist detta hände. Brukar vara slow motion innan jag är igång. Promenad, frukost, se Nyheterna duscha och klä på mig, ta alla mediciner och allt vad cancern för med sig. Sen är det dags för lunch innan jag är klar.

Jag har funderat lite under dagen vad det är som gjort denna dag annorlunda och kan hitta två anledningar till till min ork idag. Den ena att jag inte kunnat gå alla långpromenader som jag brukar. Inte för att jag inte orkat utan för att cellgifterna gör det  omöjligt att vara ute i kylen längre stunder. Jag försöker gå ut flera mindre promenader istället så fingrar och fötter tinar upp mellan gångerna. Jag vill ju inte tappa konditionen. Tvärtom, jag vill känna att kroppen får anstränga sig och tar gärna i det där extra varje gång. Men brist på aktivitet kan ju vara en anledning att kroppen känns piggare idag. Andra anledningen kanske är för att jag fick  mindre av det ena cellgiftet denna gång- ni vet cellgiftet  med så många biverkningar.  Första gången fick jag 75 % av det jag skall ha men nu andra gången halverades det med hälften av den 75  %-iga  dosen, så det blev kanske ”för lite”. Men det tackar jag för idag. Idag känns det bra.

Har även efter att jag sovit en timme orkat åka till biblioteket och inhandlat en ”lapp” att laga Marcus täckjacka med (i en annan affär). Ni vet sån där klurig som man skall pilla en massa med för att först få innanför tyget och sen skall få bort tejpremsan och så skall klistret göra att det blir en fin lagning och ingen skall se att där är ett hål. Han har tre hål i sin nya dyra dunjacka. ”Kan ingenting hålla numera”! Fast han säger han fastnade när han skulle hoppa på sin moppe. Två av hålen är rätt så små. Funderar på att fuska och laga dem med svart nagellack istället. Det måste fungera.

 Idag är helt annorlunda.  Jag har energi i mig. Började städa redan klockan åtta i morse och fyra timmar senare var alla rummen dammade, undanplockade och dammsugna. Som ett trolleri! Det är fantastiskt! Jag ORKADE göra allt på en och samma dag.  Nu är det ju ingen julstädning jag gjort precis och jag har ingen stor lägenhet. Fyra rum, badrum extra toalett och kök.  Så på fyra timmar skulle nog alla vara färdiga på. På den tiden då allt bara flöt på och man inte tänkte så mycket var samma städning gjort på två timmar efter en arbetsdag för mig. Visst fick barnen hålla sig undan de två timmarna men jag var nöjd efteråt.  Det var rent och snyggt. Det är inte heller så att jag inte kan lyfta saker eller att dammsugaren är tung eller att städning är tråkigt. Det är bara det att min hjärna har svårt att registrera alla moment som skall göras och i vilken ordning. Om jag är i ett rum kan jag glömma bort att jag samtidigt borde göra något annat eller vice versa. Och så går tiden och efter några timmar har jag gett upp för jag vet ändå inte vad jag gör. Nu har jag börjat med att bryta ner städningen och skriva upp i min almanacka att idag skall jag dammsuga imorgon skall jag plocka undan osv. Då gör jag bara det och försöker säga till mig själv att jag inte behöver göra annat än det.  Oftast kommer det fram en annan röst som säger att jag skall göra något annat och då blir det kortslutning och så händer ingenting.  Jag vet att alla så välvilligt säger till mig att så fungerar dem också. Ja, jag har hört det till leda och jag vet precis vad alla pratar om. Jag var likadan innan. Jag informerade alla lika välvilligt att jag var likadan. Idag vet jag annat. Idag vet jag vad skillnaden är.  När allt plötsligt bara låser sig och man blir handlingsförlamad. När allt man vill bara försvinner i inget. Dagarna bara  går och man bara väntar. Väntar på ett besked. Ett besked som oftast bara blir uppskjutet. Dagarna blir till veckor och man fortsätter ändå bara att vänta på besked. Då blir dagar som denna en bra dag. En dag att kunna, och att känna att man ändå har en mening.  Att känna meningsfullhet. Att känna att man kan göra någon bra fortfarande. Inte en meningslöshet eller en förlorad identitet.

Idag har jag så fint, så fint omkring mig!
Idag är en bra dag!

TACK för alla dagar som denna!