Kort om mina senaste år.



fredag 12 november 2010

Med risk för att bli tjatig,

En mask jag köpt i Venedig, visst är den urtjusig?


... men inget nytt på läkarfronten. Antar jag inte heller kommer höra från henne förrän på tisdag då jag har tid hos henne. Och så lämnar jag ämnet läkare.
Idag har jag enorma problem med att se. Mina ögon är helt suddiga och jag kan knappt hålla dem uppe. Det började redan igår eftermiddag. Men det är enormt påfrestande. Jag har haft problem till och från med dem sen jag började med cellgifter för ett och ett halv år sedan men nu är det värre än någonsin. Jag tar Viscotears säkert åtta gånger om dagen nu. Det enda som återfuktar ögonen. Hoppas ni har överseende med om här kommer ett eller annat stavfel tillsamman med fel ordföljd. 
 Jag tänkte försöka köra fram och tillbaka till Ängelholm imorgon och jag undrar om jag verkligen kommer klara det med ögonen. Men jag hoppas de skall bli bättre tills då. Marcus skall spela två basketmatcher i Ängelholm jag vill så gärna åka och titta på honom. Han kommer spela en match på söndag också men då har jag ingen möjlighet att åka. Jag hjälper till i kiosken på våra dam och herrmatchet och det krockar på söndag. Det kommer det säkert göra flera gånger denna säsongen. Men jag försöker se alla hans matcher som jag kan . Man vet aldrig när jag inte kommer få möjlighet och att följa mina barn i allt de gör (jag menar fritidsintressen) det är något av det roligaste jag vet. Man har så mycket gemensamt att prata om. Man känner sig mycket närmare sina barn om man vet dels vad de gör på sin fritid och dels vems deras kompisar är. Om man vet vem deras vänner är är det lättare att följa med när de pratar om dem. Jag, som mamma, får oerhört mycket tillbaka av det. Man känner sig dessutom mycket yngre om man umgås till och från med ungdommar.
Ni som inte är delaktiga i era barns fritidsintressen vet inte vad ni går miste om. Jag har alltid varit aktiv inom barnens områden och vid ett tillfälle när jag arbetade med basket var där en förälder som aldrig brukade se sin dotter spela. Hon öppnade dörren till träningshallen och frågade när matchen var slut. Mitt förslag var att hon skulle kliva in i hallen och själv kolla hur länge en match varade, genom att se matchen. Tösen hade spelat i flera år och kunde gott få ha sin mamma närvarande på en endaste liten match. Hon blängde snett på mig alltid efter det. Men visst man skall inte lägga sig i andra människors liv. De har nog med sitt, det vet jag i synnerhet idag. Men tösen själv mådde inte bra av att aldrig ha sin mamma med. När det skulle köras och det var deras tur fick storebror rycka in. Jag behöver väl inte nämna att hon också slutade spela inom två år. Utan stöd hemmifrån är det svårt om man inte är ett starkt maskrosbarn och orka med. Jag hoppas att mina barn alltid kommer känna att vad det än bestämmer sig för att göra, finns det stöd bakom som de kan diskutera med mig om vad som kan vara rätt för dem. Men visst är jag en pådrivbare på gott och ont. Ibland kanske jag överdriver och är med för mycket, men hellre det än för lite.


Häromdagen när vår klädhängare dignade över av jackor fick jag nästan panik. Jag stannade  upp och och frågade mig själv varför det var så farligt. Kom att tänka på att om ett eller två år kanske jag inte har något barn hemma längre och då kommer klädhängaren stå där för sig själv utan att mer än mina egna kläder hänger där, så vad gör det om det sväller över idag. Låt det hänga, låt det kännas ombonat och låt barnen alltid känna sig välkomna. Det är ju bara kläder.
Idag var jag ute och gick en långpromenad, jiippii. Så skönt det var. Och, ooo, som jag saknar mina gympapass. Jag kände riktigt hur dålig kondition min kropp har hamnat i. Jag som var så vältränad för bara några veckor sedan. Längtar så till jag blir starkare och orkar mera. Jag tänker mer och mer på min resa i bergen, min långvandring i naturen. Jag måste börja samla ihop mina tankar och fokusera mera på denna resan igen. Jag hade allt klart för mig för ett halvår sedan, men operationer och försämringar har gjort att det kommit längre bak i mitt huvud. Dags att plocka fram igen. http://www.primatravel.com/Pilgrimsvandring-2, Här kan man läsa lite om en resebyrå som tagit fram förslag till olika etapper. Fast jag vill ju göra resan på egen hand. Men det kan vara bra att ta till sig all information innan.
 TACK för alla fantastiksa idrottsentusiaster som hjälper till inom idrottsvärlden!

2 kommentarer:

  1. du är riktig kämpe och att du orkar med allt
    har du inte problem med din tarm och lever
    kan du äta allt
    har dom inte opererat dig alls innan
    nu måste dom veta om din tarmtumör krympt
    och dina förändringar i lever
    jag opererades i Göteborg och hoppas att du
    blir det okså
    fick stomi och trivs bra med den
    tycker att det finns inga att prata om den typ av cancer bara några blogg att läsa och enstaka
    på cancerforum
    ha det bra Karin
    Mvh.Marie

    SvaraRadera
  2. Nej de har inte opererat mig och de kommer inte heller göra det i Göteborg. De säger nej. man kan bara erbjuda någon form av strålbehandling en metod som är ny. Jag är "för sjuk". Men om jag inte blir opererad i Paris är det klart jag måste ta den behandling de erbjuder från Göteborg.
    Jag har till och från problem med tarm och levern. Mest med tarmen som bråkar med mig. Emellanåt har jag svårt att sitta för levern är svullen. Men jag har inte ont, det bra ger mig problem på ett eller annat sätt. Jag håller med det är precis som "vår sjukdom" försvinner i mängden och inte mycket info att hitta om den. Vi behöver ju också ventilera våra "specifika" problem.
    Tack för ditt stöd
    Kram
    Karin

    SvaraRadera