3:e behandlingen

Två av min fantastiska barn. Jag är så stolt över er!

Fortfarande ingen läkare ringt. Väntar säkert till jag kommer på behandling imorgon. Tredje behandlingen. Inget jag ser fram mot. Har två rinnande ögon. Den ena ögat  är halva storlek av det andra. Ögonlocket hänger ner. Kan knappt se med det. Näsan är som en halvöppen kran. Rinner kroniskt. Kylan biter fast i skinnet på mig och promenaderna blir kortare och kortare för jag har ingen chans att hålla någon som helst värme trots att jag byltar på mig vinterkläderna. Blåsorna i munnen gör ont och även om jag dricker Vichyvatten hela dagarna klarar jag inte av att hålla dem tillbaka.

Mycket klagan. Men det är nog min nervositet inför morgondagen. Blir alltid lite konstig dagen innan. Känns som innan jag skall ut på en flygtur. Jag är flygrädd och paniken kommer alltid över mig några timmar innan vi skall lyfta. Jag hanterar rädslan bättre och bättre men det är något nytt inför cellgiftbehandlingarna som skrämmer mig. Första dagan är dock värst, alltså imorgon. Torsdag är det det cellgift jag fick i första omgången för ett år sedan och det känns bättre för det är jag van vid.

Jag är så glad att jag hade en väninna på besök idag som kunde få mig att tänka på roliga saker några timmar idag. Vi skratta och hade en mysig stund tillsammans. Det behöver jag emellanåt. Jag har förresten fantastiska vänner som hjälper mig att fokusera på det positiva.  De betyder oerhört mycket för mig. Genom åren har jag lärt mig att uppskatta det enkla och framför allt vänner som man kan lita på. Jag är dem oerhört tacksam.

Nu är jag för ofokuserad för att skriva mer så nu väntar jag in morgondagen och hoppas att allt skall gå bra. Håll tummarna!

TACK för allt stöd jag får!