Jag orkar inte med att bara vänta!

Min akt kom inte upp på konferensen igår i Paris. Jag får vackert vänta en vecka till. Är det någon som fattar hur besviken man blir över att vecka efter vecka bara vänta på att vänta på ett besked och få svaret att man skall vänta ytterligare. Efter ett och ett halvt år med väntan trodde man ju att man skulle vant sig. Men man vänjer sig ALDRIG. Vecka efter vecka bryter det ner en mer och mer. Ovisshet är så nedslående att bara det kan få cancer i sig att bli värre. Jag tror ingen som inte varit utsatt för en omöjlig väntan kan föreställa sig hur det känns.

Nu skall en vecka till i ovisshet bearbetas och fördrivas… hur gör man, är det någon som har klarat ut det? Just nu är jag arg, ledsen och besviken i en farlig blandning tillsammans. Jag känner mig bara mer deprimerad, förtvivlad och helt maktlös. När skall det sluta! Är det lönt att säga att jag väntar på nästa onsdag när nästa läkarkonferens kommit upp. Egentligen skall min ordinarie behandling med cellgifter vara slut men eftersom vi inte fått något besked om allt är positivt eller negativt vet jag inte hur min läkare resonerar. Cellgifter i onödan har jag ingen lust till, så dåligt som man mår vill man verkligen inte göra om man inte måste. Men jag antar att jag inte skall klaga.

Har precis läst en otrolig bok som heter ”Fortfarande Alice” av Lisa Genova. Den handlar om en ung kvinna som får Alzheimer i ung ålder och är medveten om vad som skall hända henne. Nu är den inte sannhistoria, men det kunde lika gärna vara det. Så denna vecka som jag väntar vidare skall jag tänka på Alice varje gång jag klagar över väntan, det blir mitt försvar.

Var och såg en fantastisk julshow, Christmas Comedy,  med Johan Glans, David Bartra, Anne-Lena Brundin, Özz Nûjen och Jesper Rönndahl. Helt klart sevärd och vi skratta nog oss igenom halva showen. Jag var där tillsammans med ett antal andra glada tjejer från www.levalivet.com. Läs gärna mer om oss. Innan showen hann vi med att äta på "Nya Tröls". Helt klart godkänt och välkänt av dem flesta i Skåne utom mig, (och kanske en och annan till) men är tydligen en typiskt ”after-work” pub. Ligger extremt bra till och nära Nöjesteatern. Tog med mig kameran för jag tänkte lägga in lite bilder från igår. Visade sig att jag glömt minneskortet i datorn här hemma så tyvärr får ni hålla till godo med annan ”icke-rolig” bild. Det var slarvigt av mig men ack så typiskt mig numera.

Har fått iväg ansökan i efterhand om en second opinion. Tyvärr kan man bara söka för de kostnader som är relaterade till läkarbesöket, alltså inte till resa och boende vilket är det dyraste i det hela. Men som sagt jag är glad om jag får tillbaka pengarna får besöket. Man kan ju knappast värdesätta sitt liv i pengar, eller?

TACK för en fantastisk kväll med alla levalivet tjejer!