Kort om mina senaste år.



tisdag 21 december 2010

Intet är som väntas tid...

Ännu en dag i väntans tecken om man får säga det så. Hoppas ju hela tiden på ett besked från Paris och det känns bara mer och mer avlägset. Men klart jag förstår all anledning till att jag inte fått svar och så ännu men ju längre min väntan är ju mera cellgift får jag och nu är jag otroligt trött och sliten. Det gör ont när jag tar vanliga receptfria ögondroppar. Det inte bara svider det gör riktigt ont. Näsan är fullständigt uttorkad fas jag tar saltlösning ett tiotal gånger per dag och slutat helt med Ortrovin. tar bara utskrivet recept på Nasonex för att inte torka ut och bli beroende av nässprayet. Näsan rinner kroniskt och är helt uttorkad och svider. Kommer ta bra lång tid för både näsan och ögonen att bli "som Vanligt" igen om de någonsin kommer att bli det. Fast det samma gäller min hals, den blir "rivigare och rivigare" för varje dag.

Jag tänkte jag skulle julhandla maten i tid detta år och slippa köa och slippa att stå bland alla förkylda människor.. Det kan jag lova var många fler som hade samma tanke. Men mitt i allt detta julkaos handlande fanns en person som inte skulle julhandla. Hon skulle bara "handla". Hon hade minsann satt sin korg vid kassan för när hon kom dit skulle hon kunna gå före alla andra och bara låta det bli hennes tur. Jag har aldrig tidigare hört eller sett något så oerhört själviskt tidigare att jag först höll på att bli ordentligt arg. Sen tittade jag en gång till på henne och insåg att här står det inte riktigt rätt till. Hon trodde på fullt allvar att hon kunde gå in i affären, ta en korg, sätta den vid kassan, när hon var klar med sitt införskafande av varor deklarera att "Nu, nu ska jag betala för mig. flytta er alla andra". Hon fortsatte sitt tal med att hon minsann jobbade och det kunde hon visa legitimation på - Två gånger ville hon visa mig den. Hon såg minsann på mig att jag inte jobbade utan var och julhandlade så jag hade ingen som helst rätt att bara stå i kö och betala när det är min tur. För att själv inte gå upp i limningen önskade jag henne God Jul och fortsättningsvis kanske hon skulle be vänligt. för då hade motparten chans att förstå vad människan håller på med. Men till saken hör, hennes korg var helt full så det var ingen snabb person. Och vänlig kunde hon inte ens stava till.

TACK för att jag kan klara av att inte alltid bli arg!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar