Ett under har skett!

Denna dag kommer bli lite historisk för min del. Ni kan inte ana vad kirurgen berättade. Har själv inte förstått det. Min huvudtumör är borta, den finns inte mer, finns knappt några rester ens kvar från den och han hade svårt t o m att få fram något prov från området som tyder på någon form av cancer. Därmed är ju klart inte saken avlklarad. Jag har blivit ett knivigt fall! Inte en helt given behandling finns. Antingen skulle jag fortsätta med cellgifter tre måndader till (inget alternativ för min del, hoppas jag för det är inte botande) eller operera bort hela ändtarmen (hade man antagligen inte behövt om man hittat den på samma ställe). Klart jag vill operation för det är ända sättet att bli helt frisk på. Vad som bestämdes var att jag skall sättas upp i kön för operation någon gång i augusti (början helst) så ska man ha sina vanliga måndagsmöten och nu tror jag att jag är så pass intresant att det blir på måndag redan. Då bestämmer man vilket det blir och så har kirurgen lovat ringa mig och berätta hur det blir. Detta kortar ner väntetid och min nervositet inför fortsättning. Men idag firar vi hemma hos oss!

Idag TACKAR jag hela världen för den är underbar!