Min onkolog är fantastisk. Hon vet hur jag väntar och ringde mig igår. Hann inte prata om allt men det som var viktigast för mig. Vi ska träffas nästa vecka så det är helt ok.
På PET röntgen kan man inte hitta några konstigheter vare sig med lymfor eller lever - HURRA!
Men, där finns alltid ett men. De har hittat knottror vid lungsäcksbladet. Det är ingen metastas men det är något nytt som hänt. Man vet inte vad och skall därför göra en ny PET röntgen när min cellgiftbehandling är färdig om två månader. Man ser de "gamla små" metastaserna och de nya knottrorna. Så uppfattade jag det men får höra vidare när vi träffas.
Kontenatan av detta tror jag blev att man ska vänta. Jag vet aldrig vad man hela tiden ska vänta på men ibland känns det som vi ska vänta så kanske vi dör och då finns där inget problem kvar. Jag vet man inte får säga så men så KÄNNS det ibland. I varje fall, de kanske försvinner av gifterna, eller inte, man tar det då.
Ny ska man inte längre operera lungan först och sedan huvudtumören. Kirurgerna vill träffa mig. Det ser jag som positivt. Man har inte lovat något men man ska trycka, klämma och känna igen på tumören i ändtarmen som blivit mindre sedan två år tillbaka. Man ska göra en ny bedömning och förhoppningsvis blir det operation (två år sedan jag blev lovad det). Så är det semestrar och hela Svereiges sjukvård står still. Man vill jag ska vänta till efter detta med operationen (om den blir av) för det blir ändå ingen bra sjukvårdsvistelse under sommaren. Men jag vill bli opererad nu, nu, nu. Jag vill bli frisk, eller i alla fall tumörsfri och börja leva ett normalt liv. Men i alla fall ska en remiss gå till kirurgen jag träffade för två år sedan och sedan ska man diskutera operation. För mig är det ändå lite märkligt eftersom professor Rene Adam egentligen satte mig på sin lista för att operera bort den. Kanske ska jag hävda att jag åker dit för att korta ner köerna här i Sverige, då måste jag få ett jakande förhandsbesked från Försäkringskassan. Så olika man ser på cancer i olika länder.
Jag är otroligt glad för att jag inte har någon mer spridning och att det i nuläget ändå ser ut som jag skulle kunna få operera bort allting. Det borde inte vara några konstigheter. Jag har aldrig fått strålbehandling och det kan förminska huvudtumören ytterligare om man inte är nöjd. Nu får jag avvakta kallelsen från kirurgen och leva i tron att det ska gå bra. Sist jag väntade på en kallelsen därifrån tror jag det tog två månader. Måtte det gå snabbare denna gång. Jag vet i alla fall vad jag ska göra denna sommar med; Vänta på att bli behandlad!
TACK min fantastiska onkolog för allt du gör för mig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar