Idag har varit bara en sån där dag jag önskar alla dagar varit. Sovit bra inatt och vaknat full energi. Nåja, så full av energi man nu kan ha mitt i en cellgiftsbehandling. Men redan från början kändes dagen bara så rätt. Orkade gå en långpreomenad utan att benen gav vika. Det var bara så underbart att efter sex dagars matthet åter kunna ta ut stegen och känna hur underbart det är att få gå i naturen. Gick en lång hundpromenad efter havet som låg alldeles stila och bara välkomnade en att njuta av des skönhet. Jag riktigt kände hur hela atmosfären fyllde mig och fortfarande sitter i mig. Underbart. Ser fram mot morgondagen och då ska jag pressa tempot ytterligare lite mera.
Är lite besatt i träning. Inbillar mig att en del i att primärtumören är borta beror på att jag alltid motionerat och försökt få ut det optimala av kroppen. Förändrat kosten är klart också av betydelse. Även om det inte går att bevisa tror jag kost, motion och en stor portion "tro på att bli frisk" tillsammans med målbilder är orsak, skäl och anledning till tumörens tillbakagång. Men ingen kan bevisa motsatsen och tron är ju alltid en viktig del. Att ge upp har aldrig varit min svaghet även om det funnits många gånger jag kännt en viss tröst i att jag kanske skulle göra det. Idag känns som lönt min möda och det sporrar mig ännu mer och vad glad jag är att jag får en veckas extra uppehåll. Tror jag kommer klara nästa behandling bättre och kanske med "hypnos" tar det inte sex dagar innan jag klarar en långpromenad utan bara fyra. Efter sista behandlingen ska jag börja med pilates och kanske skaffa mig en zumba DVD så jag kan träna lite grundsteg hemma. Det sägs vara bra men med min stela, "gamla" kropp känns det betydligt säkrare att först komma igång på hemmaplan innan man visar sig på gymmet när alla kommit igång. Men vi får se. Inte lönt att lösa annat än månadskort under sommaren eftersom jag inte vet vad som kommer hända i augusti.
Någon som varit med om att primärtumören försvunnit? Vad gjorde ni/de i så fall? Blev de opererade eller klarar man av att bli friskförklarad utan? Frågor jag önskar jag kunde få svar på. Min kirurg vet inte säkert vilket men han ska sätta upp mig i operationskön fast vi inte är säkra på hur det ska bli. Men kan jag sedan inte så är det alltid någon som kan få glädjas åt min tid. Sen låter det ju för mig bäst att operera lungan först, men efterson primärtumören försvunnit kan kanske även metastaserna göra detsamma. Det är vad jag hoppas, förlåt tror på.
TACK för en fantastiskt, underbar dag!
p.s. Tog några bilder med min mobil som jag lägger ut i dagarna så ni förstår hur fantastiskt det var idag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar