Kort om mina senaste år.



tisdag 10 maj 2011

Tredje behandlingen

Idag fick jag tredje behandlingen i omgång tre. Denna gång ska jag ha behandling i tre månader så jag hoppas att det var hälften. Slemhinnorna är redan mycket illa åtgångna och stickningarna i kroppen blir mer och längre för var gång. Men tre gånger till står jag ut med. Åtminstone om jag biter ihop och tänker mig glad.

Träffade en mycket sympatisk kvinna idag på sjukhuset. Hon låg i sängen bredvid mig. Det var hennes allra första behandling och hon var riktigt nervös för vad som skulle hända henne. Tror jag kunde lugna henne en del med att man inte behöver få alla biverkningarna som läkaren är skyldig att informera om. Det lugnade henne också att jag som fått det så pass många gånger ändå kunde berätta hur jag upplevt alla gånger dvs. helt olika för varje gång. Vissa gånger har man knappt känt av något och några enstaka gånger har det varit förfärligt. Men oftast har det ändå varit ok.

Vi pratade också om att hon tyckte cancer skulle byta namn för det har så negativ klang. Men både jag och min sköterska sa att det inte är en lösning för vad vi än ändrar det till kommer cancer ändå vara cancer. En elak sjukdom som kan drabba vem som helst när som helst. Men man får också se det till att idag är inte alla dödliga. Idag kan man bota 80% av all cancer. Ju tidigare vi upptäcker det ju bättre resultat. Att förebygga är absolut bästa medicinen. Att hitta screening former som alla deltar i. Att all sjukdom, som t ex min egen, undersöks redan vid första symtom. När jag sökte läkare dryga året innan jag fick mera symtom hade det kunnat räddat mig för länge sedan. En enkel operation och så hade det varit klart. Ingen spridning ingen väntan i 2 år ingen operation i Paris, utan en enkel, vanlig operation med en observant läkare. Detta är bara jag, tänk så många fler fall som man kunnat rädda och detta varje år. Så att sluta prata om cancer är ingen räddning. Tvärtom vi måste se till att alla får information och rätt information om cancer, så det kan bli rumsrent att prata om. Vi måste tvinga alla myndigheter att det måste börjas screena mer. Lägg pengarn  i förebyggande syfte och inte efterår för det är då vi cancerpatienter blir sämre och en större belastning för samhället. Alla har samma rätt och måste få likvärdig vård var man än bor och vem man än träffar.

TACK för all forskning som görs!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar