Känslolös mage!

Så tramsigt, men idag har jag börjat vänta på att få posten. Jag hoppas på en kallelse från kirurgerna. Bara för om kallelsen kommer vet jag hur länge det dröjer innan jag får mera besked om operation.

Annars har jag haft en tröttsam dag med för lite sömn och svårt att koppla av under dagen. Vet inte varför men det är fortfarande för mycket blockeringar hos mig. Antar det beror på allt som snurrar runt mig och svårt att inte än det ena än det andra poppar upp i mitt huvud fast jag inte vill. Det tär också på mig att inte kunna arbeta. Som social människa  jag är, saknar jag verkligen det dagliga, vardagliga, gemensamma samhörigheten som ett arbete innebär. Men jag vet hur jag är nästa vecka när jag fått min tredje behandling och då vet jag att det inte är att fundera på ens. Nu hoppas jag få sova en natt och vakna utvilad och energisk. Måste dock fortfarande hålla mig lite mera still för hela magen säger ifrån annars, den som blev opererad och känseln försvunnit från. Känns konstigt att ta på den när man inte kan riktigt känna att man gör det (blev det fel?). Min onkolog säger att jag antagligen aldrig kommer få tillbaka känseln efter operationsärren men jag tycker ändå det blivit bättre. Och vad gör det egentligen i det stora hela.

TACK för att jag nu får komma tillbaka till de svenska kirurgerna!