Känslan i kroppen de närmaste dagarna efter gifterna är förfärlig. Som en orm som ömsar skinn (fast det vet jag ju inte eftersom jag aldrig varie en orm), men som en liknelse. Sticker i fötter och händer och rycker konstigt på sina ställen, riktigt skakar gör jag. Men jag vet att om jag bara är igång och låter dagarna gå blir det bättre. Och så är det hela tre veckor till nästa omgång och bara två kvar till "sommaruppehållet". Så det är det som gör att dessa dagarna blir ok. Har dessutom sovit bra några nätter efter sömntabketterna så den värsta, jobbiga huvudvärken är borta. Oh, vad skönt det är.
Lite kusligt är det när man själv märker hur man påverkas i konditionen när man får gifterna. Man kommer glad ihågen och ska gå ut med Selma och har bestämt sig för långa, rundan. Gör jag ofta för då känns det som gifterna fösvinner fortare från kroppen, men tji får jag. Ska vara glad om jag orkar lilla rundan på 20 minuter. När det sedan är dags för ny behandling är man fullt uppe i, nåja, enligt mitt tempo, värsta promenadtakt. Men det gör garanterat en själv mycket gott både för kropp och själ. Saknar fortfarande gymmet och att riktigt få anstränga kroppen. Har jag tur kan jag börja med det till somaren. Kan jag behöva. Fast min kirurg påstod att det nya "extra fettet" på min mage kommer jag aldrig bli av med och sånt triggar mig direkt. Klart jag ska träna bort det. Nu fick jag en morot. Anledningen är att musklerna inte skulle kunna arbeta så bra på magen längre. Men det ska vi allt se till att han har fel i.
TACK för en hyfsad b ra dag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar